Att vara främmande inför sin egen text

Emelie-Novotny_085_c Stefan Tell

Foto: Stefan Tell

Ett av tecknen på att det börjar dra ihop sig till boksläpp är att jag börjat drömma mardrömmar om boken. Kanske inte mardrömmar som i att jag vaknar kallsvettig och tror att jag ska dö. Utan mer mardrömmar som i total förvirring. Vilken berättelse är det egentligen som ryms innanför de där snart nytryckta pärmarna?

Jag har skrivit så många versioner av Vänd rätt upp att jag börjar bli osäker på hur handlingen tillslut blev. Vilka scener, kapitel och sidospår har jag strukit? Vilka av de där svagare partierna var det som vi tog bort och vilka behöll vi? Trots att jag har läst boken hur många gånger som helst, korrat den, återberättat den, vet jag inte längre hur slutversionen blev.

En roman har så många potentiella vägar och att skriva dem alla är ett sätt att utforska vilken väg som är den rätta. Det har jag gjort nu, till och från, de senaste fem åren. För mig är ett manus föränderligt, det ligger i skrivandets natur att ändra och skriva om. Att boken numer är definitiv, på tryckning gör den mindre levande. Och mindre till min egen.

Att känna sig främmande inför sin egen text är både min bästa och min värsta känsla. För att det innebär att jag måste släppa boken fri. Men det är underbart att läsa något och tänka ”är det verkligen jag som har skrivit det här?”, för först då kan texten bli till hos någon annan.

Jag minns i somras när min redaktör ville låta testläsare i rätt målgrupp läsa manuset. Att min första reaktion på det var ren panik. Vi hade diskuterat utgivning, upplaga, införsäljning, men läsare var jag helt oförberedd på. När den första chocken lagt sig var min andra reaktion att om någon ska läsa så måste jag skriva mycket bättre.

Nu börjar jag så smått att se fram emot att Vänd rätt upp snart, snart ska få eget liv hos läsare. Att den ska få betyda något annat för dem än vad den betyder för mig. Att någon annan ska ställa andra frågor till texten och hitta andra svar än vad jag har gjort.

För mig är det dags att samla mitt mod och läsa igenom manuset som ligger sparad i min dator ännu en gång för att få svar på vilken version det egentligen var som blev den sista.

Annonser

Om Emelie Novotny

Debuterar med hästboken "Vänd rätt upp" på Bonnier Carlsen i maj 2018.
Det här inlägget postades i Debut, Emelie Novotny, Hästbok, redigering, Skrivprocessen, Testläsning, Ungdomslitteratur, Vänd rätt upp. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Att vara främmande inför sin egen text

  1. Hannibal skriver:

    Jag har också ett slags manus som jag ändrar och ändrar och ändrar i. Nu har jag putsat och fixat så länge att jag inte längre vet ifall mina korrigeringar egentligen gör det bättre eller sämre.

    • Emelie Novotny skriver:

      Grattis till att du har kommit så långt med manuset! Har du kommit ända dit så tror jag att det bästa är att låta manuset vila ett tag. Om du har samma känsla när du läser igenom det efter vilan tror jag att du är redo att skicka set till förlag – om du vill förstås! Lycka till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s