Gästbloggare: Lin Jansson

Bild 2018-02-02 kl. 09.58

Så det blev en bok tillslut.

Herregud alltså.

Det är så bisarrt, när drömmar slår in. Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att det här faktiskt har hänt. Om sanningen ska fram har jag ända sedan jag satte mig ner och skrev det första ordet till Ragga som du shoppar, varit övertygad om att den aldrig skulle bli läst. Jag skrev den inte för att den skulle läsas.

Jag har alltid haft drömmar om att bli författare. När jag var yngre siktade jag in mig på att vinna nobelpriset i litteratur och började på massor med böcker som jag hade storslagna planer för. De skulle vara tunga och svåra med undertoner så obegripliga att kritikerna skulle hylla dem och förlagen skulle slåss om mig. Det blev dessvärre aldrig mer än några sidor av de där böckerna. Främst för att de var så, i brist på ett bättre uttryck, in i helvete tråkigaatt skriva. Jag tröttnar ögonblickligen på allt som inte är roligt, människor som jag skriver inga nobelprisböcker. Efter en sisådär sjuttio misslyckade försök, insåg jag det också.

Jag slutade inte skriva, det är en del av den jag är, men jag började inte på några fler böcker. Jag slutade skriva för en läsare. Istället skrev jag för att det var skönt och roligt. Jag började när jag ville och slutade när jag ville göra något annat. Att släppa alla tankar på att prestera gjorde någonting med mig och min berättelse. Texten blev enkel men rolig, jag tyckte om det jag skrev och jag tyckte om mina karaktärer. Efter några år tog historien slut och jag insåg förvånat att det hade blivit en bok. En hel, riktig bok.

För första gången i mitt liv hade jag någonting som jag skulle kunna skicka in till ett förlag, men plötsligt var jag inte säker på att jag ville det. Eftersom jag bara skrivit för mig själv, blev berättelsen personligare på något sätt. Att bjuda in någon annan i den kändes fel, som att dela med mig av något hemligt. Boken var min, bara min, och under en lång tid var det så jag ville ha det.

Efter drygt ett år tog dock nyfikenheten över. Jag bestämde mig för att testa, tog ett djupt andetag och skickade in manuset till en handfull förlag.

Refuseringar alltså.

Fy.

Alla vet att man kommer få dem, ändå är de förskräckliga.För en bok man skrivit själv blir nästan som ens lilla bebis, och att få höra att den inte duger gör ont. Skitont faktiskt. Som en åsnespark i äggstockarna. Jag är sjukt imponerad över författare som gång på gång skickar in sina manus och kan ta sina refuseringar med ro. Jag vande mig aldrig. Varenda tack men nej tack-mail gjorde mig till ett emotionellt vrak, som utan tillstymmelse till värdighet satt och bölade ”men mitt nobelpris dååååå!?”

För mig var det den värsta delen i hela den processen, men den ledde också till den bästa. Ett mail ifrån Forum, förlaget som jag alltid kommer att älska för att de gav mig en chans.

Boken som aldrig skulle läsas gick i tryck ungefär ett år efter att jag fick det där mailet. Ett förskräckligt år. Oändligt många kvällar slutade i gråtande samtal till mamma där jag skrek att jag inte klarade det. Och så var det ju den där gången när redigeringsprogrammet kraschade och åt upp fyrtio timmars arbete. Under hela den förmiddag det tog min underbara kompis att återskapa dokumentet slutade jag aldrig gråta. Men det har också varit ett underbart år, fyllt av fantastiska, fina människors och spännande arbete.

Och när jag fick det där fyrkantiga paketet med posten, och för första gången kunde hålla i min alldeles egna bok, med mina ord på sidorna och mitt namn på framsidan, så var det ju såklart värt det, alltihop.

För då kändes det som om jag vunnit nobelpriset.

Ragga som du shoppar är en historia som blandar massor med humor och värme med mörker och allvar. Den handlar om att vara vilsen, inte gilla sin tillvaro men inte veta hur man ska ta sig ur den. Men också om att ha psykisk ohälsa i sin familj och hur mycket det kan förända en människa.

 

Advertisements
This entry was posted in Gästbloggare. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s