Tack från en lärare

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

För två veckor skrev jag att inlägg här på Debutantbloggen om den lärare som hade en helt avgörande betydelse för mig och mitt skrivande. Hennes ord var startskottet på en lång resa som har lett mig fram till där jag befinner mig idag. Att jag är en debuterande författare som följer mitt livs dröm.

Jag skrev också i inlägget att jag i flera år hade tänkt kontakta och tacka henne, men att det aldrig hade blivit av och att jag nu skulle göra det. Och nu har jag gjort det! Jag letade upp adressen och skrev till Sonja. Hon hörde genast av sig till mig med dessa inledande ord:

”Hej Mia! 
Så underbart roligt att få din bok och ditt fantastiska brev! Jag blev så rörd att jag började gråta. Tänk att några uppmuntrande (och ärliga) ord vid ett avgörande tillfälle kan få sådan betydelse. Det är ytterst sällan man som lärare får sådan feedback och får veta att man gjorde rätt.”

Det var väldigt viktigt för mig att få höra av mig och tacka den här läraren. Jag hade aldrig förlåtit mig själv om jag inte hade gjort det. Jag är så glad att jag gjorde det. Både för min egen skull, men framför allt för att jag nu vet hur betydelsefullt det var för henne att få veta. Många gånger tror jag vi glömmer att tala om för människor hur mycket vi uppskattar dem. Och en dag är det för sent.

Som jag skrev i det förra inlägget kan jag inte låta bli att tänka på vad som hade hänt om den läraren inte hade sagt de där orden till mig. Jag vet inte om jag någonsin skulle ha blivit författare då. Tänk om jag aldrig hade hittat tillbaka det som idag skänker mig så mycket mening och glädje. Det som jag idag inte kan leva utan. Det som jag en dag förhoppningsvis ska leva på.

Kanske hade jag hittat in på spåret till slut ändå, men det hade förmodligen tagit betydligt längre tid.

Det är svindlade att tänka att jag om ungefär fyra månader för första gången får hålla i min debutbok. Det är en mångårig dröm som går i uppfyllelse då. Och allt började vid ett provtillfälle med en lärare jag aldrig tidigare hade träffat som sa ord som blev helt avgörande för mig och mina val i livet.

Har ni någon som ni vill tacka för att ni vågade ta de första stegen mot ett skrivande liv? Finns det någon eller några personer som trodde på er, gav er en puff i rätt riktning? Någon som öppnade ögonen för att skrivandet är roligt, något att satsa på och att en faktiskt kan ha det som sin yrkesmässiga sysselsättning?

Har ni berättat för dem vad deras ord eller handlingar har betytt för er?
Har du också en Sonja som du vill höra av dig till? Mitt råd är: Gör det!

 

 

 

 

Advertisements
This entry was posted in Debut, Mia Kim and tagged , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s