Många tårar och lite skratt

Veronica Almer press1.jpg

Foto: Jakob Almer

Maj har skrivmässigt tett sig som en svensk sommar, alltså regn för det mesta och sol allt för sällan. Översättning: Många tårar och lite skratt. Jag har helt ärligt stått still de senaste fem månaderna och betett mig som om jag var handlingsförlamad. Jag har varit så vilsen efter jag släppte min bok. Fokus har så länge legat på att uppnå drömmen att jag inte alls var beredd på vad som händer efter det. Är det vanligt att känna så som debutant? Ingen aning. Jag har visserligen haft en plan i bakhuvudet och ett nytt manus redan färdigt.  Den här våren har jag väntat på svar från ett förlag som var väldigt intresserade av mitt nya manus och efter att ha ägnat hela december till att göra de ändringar som de önskade och skickat in igen så har svaret dröjt. Och dröjt. Då de verkade så angelägna har jag hela tiden trott att nu kommer ja:et. Nu så! Därför har jag inte börjat med något nytt eftersom jag har tänkt att jag snart kommer vara uppslukad i redigering av just det manuset. En process i taget.

Månaderna gick och sedan en dag vaknade jag upp och insåg att jag hade väntat i fem månader. Förlagsvärlden är underlig på det sättet. Som i så många andra branscher har de säkert mycket att göra, de drivs av stress och prioriterar det som ger mest inkomst. Det är förståeligt. Men något jag har lärt mig under den här långa långa väntan är att jag måste ge mig i kast med nästa projekt direkt för att undvika detta vakuum. Leason learned.

Därför har maj varit en jobbig månad känslomässigt, så som allt lätt blir när det handlar om skrivandet. Fast det som är glädjande är att jag inte väntar längre utan att jag har (äntligen) börjat skriva igen! Hurra! Jag skriver på ännu en romance med Ales Stenar på Österlen som central punkt. Och som alltid när jag har haft en lång skrivsvacka är det svårt att börja igen men jag har gjort det enkelt för mig, för jag har börjat skriva på ett manus som jag förra året gjorde förarbetet till. Jag hade redan fixat med första kapitlet och planerat karaktärer och handling så det var ”bara” att fortsätta. Och fortsätta är så mycket lättare än att starta på något nytt.

Jag är så pass ivrig att lämna maj bakom att jag redan nu tänker mig att vi är i juni. För när maj slutar kommer även en period av sociala aktiviteter nå sitt slut. Det har blivit alldeles för många kalas, bröllop, middagar, fikor, aldrig en helg ledig och ständigt har mina arbetstimmar slukats upp av annat. Jag har stressat igenom mina måsten och det har varit bajs för kreativiteten. Så i juni har vi rensat, som vi har städat upp i schemat. I sommar struntar jag i att vara så himla tillmötesgående och kommer istället bli eremiten jag föredrar att vara. Jag har nämnt det i tidigare inlägg, man har egentligen aldrig tid för att skriva utan det gäller att prioritera och under våren har jag varit dålig på det. Men de kommande månaderna är min prio bara skrivandet och min familj. Så fredagar blir äntligen mina igen. En dag bara för mig och mitt skrivande. Som jag längtar!

DSC04755.jpg

Advertisements
This entry was posted in Debut, Sunt förnuft, vilt hjärta, Veronica Almer. Bookmark the permalink.

3 Responses to Många tårar och lite skratt

  1. Fint och klokt skrivet, som vanligt. Och vilken häftig och inspirerande bild!

  2. Ken says:

    Fantastisk bild. Kan du gestalta den i skrift är du golden!

  3. Kämns som om juni kommer att bli din månad med ett nytt manusarbete och förhoppningsvis kommer även det där Ja:et från förlaget!!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s