Borås, Borås …

IMG_1783.jpg

Den här veckan har det varit bokinformationsdagar i min gamla barndomsstad Borås. Det är en årlig händelse där bokhandlare, förlagsrepresentanter och författare möts för att berätta om och ta del av kommande bokutgivning. Under cirka en timme var har förlagen möjlighet att försöka sälja in sina nya titlar till de drygt hundra bokhandlare som är ditresta från hela Sverige.

Från Natur&Kultur var vi fyra medverkande författare – Jenny Jägerfeld, Lena Einhorn, Katarina von Bredow och jag – som i ett sceniskt samtal med förlagsrepresentanten fick presentera våra böcker. Det var roligt. Det blir lättare och lättare att formulera sig kring boken. Det blir mer och mer på riktigt!

IMG_E1789.jpg

På kvällen var det gemensam middag för alla. Även det var en trevlig tillställning med bordsplacering som blandade de olika yrkeskategorierna för mesta möjliga utbyte. Själv satt jag inklämd mellan pratglada chefer från de största förlagen, en driven deckarförfattare, en äldre bokhandlare från en pytteliten ort nära där jag själv bor (jag brukar besöka den ibland) och en känd programledare från min barndoms TV-program.

Jag pratade mest med bokhandlaren. Och jag kände mig som en skurk! För jag är också en av dem som gör att hans bokhandel bara med nöd och näppe går runt. En av dem som gör att han varje år ställs inför den gamla anrika affärens vara eller icke vara. För jag är en av dem som inte köper. Jag är en av dem som gärna går in i en bokhandel, går runt några varv, tar i böcker, känner på omslaget, läser på baksidan, kollar nyheter och topplistor. Sen går jag hem och beställer böckerna på nätet. För det är ju så enkelt! Två-tre klick bara. Kanske någon tia billigare. Bokhandlaren hade en dystopisk framtidsspaning – om tio år, trodde han, kommer alla bokhandlar i Sverige, inklusive de på nätet, vara uppköpta och skötas centralt från Kina. Måtte han ha fel!

Det var också väldigt roligt att under de två dagarna i Borås träffa författarkollegor. Att författare är ett ensamt jobb har jag ju förstått, men det är inget som hittills har bekymrat mig – tvärtom. Jag har gott om nära arbetskamrater i mitt andra jobb, teaterjobbet, och att bryta av med lite ensamhet har jag hittills bara tyckt är skönt. Men jag insåg nu hur värdefullt det är att faktiskt sitta ner och prata om gemensamma erfarenheter inom branschen. Att få tips och råd, och att komma på att någon annan har samma redaktör och förläggare och därmed gemensamma referenser. Då känns det nästan som att jag har en konkret arbetsplats – med många utspridda trevliga kollegor!

Advertisements
This entry was posted in Debut. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s