Gästbloggare: Linn Åslund

åslund_linn_7

Jag vill inte bli karaktärsdanad, jag vill bli publicerad

Nu är jag snart där. Om bara någon vecka finns min debutbok Ester Tagg och Den flygande holländaren ute i butikerna, illustrerad av den briljanta Rebecka Helmersson. Boken är ett steampunkäventyr för lågstadieåldern, och handlar om nioåriga Ester Tagg som i jakt på sina föräldrar rymmer från barnhemmet och smiter ombord på det flygande piratskeppet Den flygande holländaren, där hon ställs öga mot öga med den ökända piratkaptenen Beryll Stålhjärta.

Det är på tiden. Jag har väntat i nästan 35 år på den här stunden.

Jag var ungefär sex år gammal när jag insåg att författare var ett jobb man kunde ha. Sedan dess har målet att ”få betalt för att hitta på”, som mitt sexåriga jag skulle ha uttryckt det, varit plan A. Jo, jag har gjort andra saker parallellt. Pluggat och tagit två magisterexamina (statsvetenskap samt facköversättning engelska till svenska), jobbat, nästan gjort myndighetskarriär och sedan landat i den tillvaro jag har nu, där jag försörjer mig som facköversättare och snart även som författare. Vägen från den där första aha–upplevelsen i sexårsåldern till att ha debutboken i min hand har varit krokig och tätt kantad med välförtjänta refuseringar.

Refuseringar suger. Så är det. Men ändå var det som om något i mig la sig till rätta varje gång jag fick ett ”tack men nej tack”. Trots de ständigt stängda dörrarna var det något i mig som sa att det var detta jag skulle ägna mig åt. Efter ca fem års refuserande kom nästa steg. Ett ”tack, men nej tack, men du är definitivt något på spåren, skriv om och skicka in igen”. Och så några nej till.

Sen kom DET DÄR mejlet. Från Rabén & Sjögren. Drömförlaget. Vid det laget var jag så luttrad att jag liksom utgick från att det skulle sluta med ett nej ändå och jag vågade liksom inte hoppas. Fast jag hoppades ändå. Mejl, manusomskrivningar och fler mejl utväxlades innan jag blev tillfrågad om jag kunde resa till Stockholm och träffa förläggaren jag hade kontakt med. Jag dog nästan. Sen dog jag nästan igen när jag fick frågan om jag kunde tänka mig att skriva en trilogi istället för bara en bok. Eh? TRE böcker istället för EN? På något sätt behärskade jag mig och klämde ur mig ett halvcoolt (förmodligen helt ocoolt) ”javisst, absolut”. (Men i mitt huvud ekade ett lyckligt vansinnesskratt.)

För er som inte vet det så kan jag säga att processerna inom förlagsvärlden är sjukt långsamma. Och från det där första ”ja, vi är intresserade” via mejl och till att kontraktet faktiskt var underskrivet tog det drygt två år. Det som kan vara bra att veta om mig i det här sammanhanget är att jag inte har något som helst tålamod. Det som kan missuppfattas som mitt tålamod är egentligen bara en blandning av tjurskallighet, förakt för den långsamma omvärlden och kallhamrad, masochistisk stoiskhet. När jag bestämt att något ska hända vill jag att det ska ha hänt igår. ”Det här är karaktärsdanande för dig”, sa min självutnämnda livscoach, a.k.a min sambo, när jag någon gång suckade över de långa väntetiderna. ”Jag vill inte bli karaktärsdanad, jag vill bli publicerad”, sa jag.

Nu, ganska kort och lång tid senare, så är jag (om jag får säga det själv) både karaktärsdanad och alldeles, alldeles snart publicerad. Ester Tagg och Den flygande holländaren finns snart i en bokhandel nära dig.

EsterTagg

Advertisements
This entry was posted in Debut and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s