Att resa sig efter en refusering

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Jag har skrivit om refuseringar förr. Och nu skriver jag om dem igen. För det är något de flesta av oss som skriver får leva med. Nu har jag fått så pass många genom åren att jag inte blir särskilt ledsen längre. Jag reagerar mest med ett ”jaha” eller ”nähä” och så skakar jag av mig refuseringen och går vidare. Med går vidare, menar jag att jag släpper det och att jag antingen skickar manuset till fler förlag eller skriver på ett nytt manus.

Men igår blev jag ledsen. Och glad. För igår fick jag inte en vanlig refusering. Vanligtvis droppar det in en standardrefusering med samma text som alla får. Då är det lätt att slå bort det. Men igår fick jag en positiv refusering. Det vill säga ett nej, men med ett personligt utformat svar från en förläggare. Det har jag fått tidigare också. Men den här gången kom det från ett av mina två drömförlag. Och det har aldrig hänt förut.

Siffrorna har vi ju läst. Att det är 1-2 promilles chans att få ett manus antaget hos något av de stora förlagen. Chansen är så minimal och jag var nära.

Förläggaren skrev att de uppskattade mitt manus, främst tonen och direktheten i texten. Och min humor och finurlighet i karaktärerna som drev historien framåt.

Men det hela slutade alltså ändå i ett nej. Jag tror aldrig jag har varit så glad och besviken på samma gång förut. I skrivande stund känner jag mig väldigt besviken att jag inte nådde hela vägen fram. Att drömmen var så nära. Samtidigt vet jag att jag i morgon kommer att vända det här till positiv energi. Att veta att jag var så nära gör att jag med stärkt självförtroende kan börja skriva på ett nytt manus och veta att det kanske går vägen nästa gång. Jag vet att jag inte kommer att ge mig. Jag vet att jag en dag kommer att nå mitt mål och uppfylla min dröm om att komma ut med en bok på något av mina drömförlag.

För att nå sitt mål måste en vara beredd att kämpa. Att resa sig efter ett nederlag och försöka om och om igen tills det går vägen. Om det är någon som helst tröst kan jag berätta att även etablerade författare och illustratörer blir refuserade. Säkert inte alla, men många.

Jag har redan läst förläggarens ord om mitt manus många, många gånger. Det är fina ord. Och jag ska bära med mig dem när jag skriver mitt nästa manus.

Till er som får refuseringar, ni är inte ensamma. Det gör ont. Men vänd det till något positivt. En kämparanda. En energi och glöd som ni tar med er så att ni nästa gång ska skriva ett ännu bättre manus.

 

 

Advertisements
This entry was posted in Debut, Mia Kim and tagged , , , . Bookmark the permalink.

4 Responses to Att resa sig efter en refusering

  1. Inte konstigt att vi blir ledsna när någonting vi kämpat så hårt med – och som i ditt fall dessutom är bra – refuseras. Ingen uppmaning om att jobba vidare med manuset? Är den kommersiella potentialen för liten kanske?

    • Mia Kim says:

      Sant. Nej, tyvärr ingen uppmaning om bearbetning. Ja, kanske var det så att det var marknadsavdelningen som inte riktigt trodde på boken.
      Idag känns det lättare. Nu blickar jag framåt!

  2. Anna says:

    Åh, jag fick en personlig refusering från mitt absoluta drömförlag för ett par veckor sedan, med förslag på ändringar och allt, eftersom de ville uppmuntra en talang som jag. Jag tror jag grinade hela förmiddagen. Jag var både nedslagen och lycklig på samma gång. Att kombinera traditionell fantasy med modern romance (två prinsar blir förälskade, typ) var både nyskapande och intressant, men målgruppen var nog tyvärr för liten 😦

    • Mia Kim says:

      Åh, grattis! Du var nära, det betyder att du kan. Och du verkar ha kommit på något unikt. Fortsätt skriva och skicka in! En dag når du hela vägen fram!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s