Till Maran

IMG_8270

 

Det är något med storhögtider och traditioner som gör att jag har tillgång till alla mina åldrar samtidigt. Varje midsommarafton i hela mitt liv har jag gjort mer eller mindre samma sak. Bundit kransar, ätit färskpotatis och jordgubbar, rest midsommarstången och plockat sju sorters blommor.

Jag är ingen person som egentligen håller hårt i traditioner. Eftersom jag jobbar i julhandeln försvinner julen lätt bort och under påsken vill jag bara ut i naturen och gräva i mina rabatter. Men det tar jag igen på midsommar när ljuset räcker dygnet runt, då blir det plötsligt viktigare än något annat att jag får ha blommor i håret. I år är prästkragarna nästan överblommade, men blåklinten står blå och utslagen längs åkerkanterna.

När jag saktar ner och lägger allt annat åt sidorna än det som krävs för att få till ett traditionellt midsommarfirande kommer minnena ikapp mig. Jag har gjort samma sak som barn, som tonåring, som ung vuxen, som nyförälskad och hjärtekrossad, som mamma och som bara mig själv. Plötsligt minns jag den där midsommaraftonen jag och min syster firade i Malmö, när vi flög till Norge på midsommardagen. Den när jag och min tonårskärlek bestämde oss för att göra slut. Midsommaraftonen när mitt barn låg i magen och vi precis hade passerat de där första 12 veckorna. Och så minns jag de veckorna som följer efter midsommar.

Vänd rätt upp är tillägnad Maran, ett litet föl som en gång var nästan mitt. Precis som Uno i Vänd rätt upp var Maran ett brunt föl utan ett enda vitt tecken. Hon blev inte mer än 1 månad. En sommarkväll i juni för nästan 15 år sedan gick hon omkull i sin box och bröt ryggen. Det var en olycka. Trots att det är så länge sedan måste jag fortfarande intala mig det. Om om hade funnits hade vi gjort på ett annat sätt och då kanske olyckan som hände inte hade hänt. Jag försöker fortfarande att tänka att det inte var mitt fel, men om jag hade gjort annorlunda kanske hon aldrig…

Vi var två i stallet den där jättesena, ljusa junikvällen, jag och hästarnas ägare. Maran försökte resa sig en gång men kom inte upp. Sen försökte hon inte igen. Föl kan bli paralyserade av chock utan att de egentligen är allvarligt skadade. Veterinären kom, klämde och kände, konstaterade att fölet ändå hade känsel i bakbenen och svansen. Eftersom det var sent och hästkliniken inte skulle öppna förrän kl. 6 satt vi kvar hos hästarna i boxen den natten. Fölet fick lugnande, smärtstillande och dropp, vi mjölkade stoet och gav till fölet. Stoet som var ett under av lugn i alla situationer var det då också, på något sätt gjorde det allt värre. Hon litade på oss.

När natten passerat och morgonen började komma bar vi in fölet i transporten och åkte till hästkliniken. På röntgenbilderna var ryggen av på två ställen. Fölet fick sin spruta och vi lämnade stoet och fölet i boxen någon timme. Jag tror att vi åt mat. När vi kom tillbaka hade stoet täckt hela fölet med halm.

IMG_2595

När Vänd rätt upp börjar är det veckan efter midsommar och Uno är lika gammal som Maran hade varit om hon fått fortsätta leva. Det är inget som jag har planerat, det bara blev så. Men att genom den här boken få ge Maran liv tröstar mig lite än idag. På något sätt har jag fått se mitt föl växa sig igenom sin första sommar. Och att det är en del av det som är magiskt med skrivande, jag kan inte skriva om dåtiden, men jag har faktiskt möjlighet att skriva en ny berättelse. Säga till mig själv att det var så här det skulle ha blivit. Att missta Maran var inte bara att förlora min bebis, det var också att förlora en del av min identitet som hästtjej. När hon försvann kunde jag inte fortsätta med hästarna på samma sätt som jag gjort innan.

När Maran dog åkte jag hit till stugan. Det var bara jag. Och kanske att farmor var här några dagar. Eller så pratade jag bara mycket med henne i telefon. Jag minns inte så noga, jag gör sällan det när jag går igenom något som är svårt. Men jag minns att det var varmt och att jag satt på verandan, att jag skrev och tittade upp i molnen som oupphörligen formade sig som föl som sprang.

Trots att det fortfarande är oerhört sorgligt att tänka på den tiden uppskattar jag att ha tillgång till alla känslor, alla delar och alla åldrar av mig själv. Det är rent av en nödvändighet för att jag ska kunna skriva nytt.

Advertisements

About Emelie Novotny

Debuterar med hästboken "Vänd rätt upp" på Bonnier Carlsen i maj 2018.
This entry was posted in Debut, Emelie Novotny, Hästbok, Ungdomslitteratur, Vänd rätt upp. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s