Inspiration eller galenskap

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Hämtar du inspiration från verkligheten när du skriver? Eller är det så att du låter fiktionen bli verklighet? Skriver du om dig själv eller lånar du från andras liv? Eller hittar du på helt själv?

En kan ju lätt tro att jag får massor med inspiration till att skriva barnböcker från mina tre barn och att det är därför jag skriver barnböcker. Så är det faktiskt inte alls. Jag började skriva barnboksmanus långt innan jag fick egna barn och har nog inte hämtat inspiration från dem till något av mina barnboksmanus. Snarare är det så att jag får inspiration från mina egna känslor och tankar. Kanske sådant som har funnits med mig som barn eller sådant som jag som vuxen vill förmedla till barn nu. Det som har underlättat är kanske snarare att jag vet hur det är att vara förälder och försöker tänka mig in hur det uppfattas för ett barn när jag som vuxen bara tjatar och säger nej till exempel. Jag utgår nästan alltid från en känsla när jag börjar skriva.

När jag skriver för vuxna utgår jag också från en stark känsla. Ibland kan jag utgå från en självupplevd känsla, men många gånger kan jag istället skriva om något jag är rädd för ska hända mig och genom att skriva tillåts jag gå in i den känslan som jag tror att den upplevelsen skulle ge mig. Om jag till exempel är rädd för att bli lämnad, då kan jag välja att skriva att karaktären blir lämnad. Då får jag gå in den känslan och bearbeta den fast jag inte har varit med om den. Eller om jag verkligen drömmer och längtar efter något som jag kan inte kan göra eller få i verkliga livet så lever jag ut det i mina berättelser istället. En gång har jag till och med längtat och önskat efter att göra något och låtit karaktären göra just det och sedan har jag ett bra tag senare gjort samma sak som karaktären. I sådana stunder undrar jag om vi författare är lite galna när verklighet och fiktion går in i varandra på ett märkligt sätt. Jag spelar ofta upp scener i mitt huvud och för gärna samtal och pratar högt för mig själv hemma. Det är som leva lite i två världar. Ja, ni hör ju själva hur galet det låter.

Ju mer jag skriver desto längre ifrån mig själv lyckas jag komma. Jag kan mer och mer gå in i karaktärer som är långt ifrån mig själv och inte alls lik mig i personligheten. Det är väldigt spännande att låta karaktären agera på ett sätt som jag själv aldrig skulle göra. Jag har alltid varit intresserad av psykologi och därför är det extra spännande att fundera över hur och varför människor och karaktärer agerar som de gör. Människor inspirerar mig. Människor är oförutsägbara och förunderliga och det vill jag gärna utforska när jag skriver.

När jag skapar en karaktär hittar jag både på och lånar egenskaper från mig själv och från andra i min närhet och skapar en påhittad karaktär.
Att få leva i flera världar, en verklig och flera fiktiva är fantastiskt. Det är nog en av anledningarna till varför jag tycker så mycket om att skriva. Det är ingen flykt, det är något som ger en ytterligare dimension till livet.

Advertisements
This entry was posted in Debut, Mia Kim and tagged , , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to Inspiration eller galenskap

  1. novaling says:

    Stämmer till 100 🙂
    Känner igen mig själv i det du skriver. Verkligen, fantastiskt är det. Alla gånger!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s