Om idoler och att vara unik

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

En av de största anledningarna till att jag skriver barnböcker är för de otroligt varma och positiva minnena jag har av barnböcker från min egen barndom. De flesta av mina barnboksfavoriter som jag minns från barndomen är böcker skrivna av Astrid Lindgren. Jag var aldrig särskilt förtjust i Pippi, Emil eller Madicken. Jag föredrog böcker om det mer vardagliga, som Barnen i Bullerbyn, Lotta på Bråkmakargatan och min absoluta favorit var Nils-Karlsson Pyssling (även om det inte hör till vardagen och vanligheterna att en har en liten person som bor i en bostad under ens säng förstås). Mest av allt tyckte jag nog om inspelningarna där Astrid själv läste sina böcker. Hennes röst var så behaglig och det kändes som om det hon läste var på riktigt. Så nog var Astrid Lindgren av mina första och största barndomsidoler, även om jag aldrig tänkte på att författare var något jag skulle kunna bli. Men det tog många år innan jag insåg att jag ville tala om för henne vad hennes böcker hade betytt för mig. När jag var 17 år skrev jag till slut äntligen ett brev till henne. Och jag bad om att få hennes autograf med datum och gärna att mitt namn skulle stå med.

Jag minns vilken overklig känsla det var att hitta ett brev på dörrmattan med avsändare:

Astrid Lindgren, Dalagatan 46, 113 24 Stockholm.

IMG_5059

Jag är inte någon autografsamlare, men hennes autograf är utan tvekan den mest värdefulla jag har.

IMG_5058

Jag minns att när jag skulle börja skriva barnböcker så gick jag givetvis till Astrid Lindgrens böcker för att försöka studera vad det var som gjorde hennes sätt att berätta så bra och unikt. Jag insåg snabbt att hon just var så unik att det inte på något sätt gick att efterlikna. Och jag är inte Astrid Lindgren och jag kommer aldrig kunna skriva som hon. Redan där hade jag kunnat ge upp. Men det gjorde jag inte. Vi är alla unika på våra sätt och vi bär med oss erfarenheter och ett sätt att uttrycka oss som bara är vårt. Och det gäller att hitta fram till det. Att hitta den egna berättarrösten, tonen, sorgsenheten eller humorn som är just din. Astrid Lindgren hämtade, precis som vi andra, inspiration från sin egen barndom, sin omgivning och människor i sin närhet. Bara hon kunde berätta just sina unika berättelser, men detsamma gäller för oss andra. Bara du kan berätta din historia på just ditt sätt. Så även om vi tycker att alla berättelser redan är skrivna, så kan inte en historia skrivas av två personer på exakt samma sätt.

Min debutbok är inte som någon av Astrid Lindgrens böcker, långt ifrån, men den är min. Mina ord, skrivna på mitt sätt, som bara jag kan.

Att jämföra sig med de bästa och tror att du inte kan mäta dig med dem hjälper dig inte. Du behöver inte och kan inte vara som någon annan. Du ska vara du och skriva på precis det sätt som bara du kan. Det kan ta tid att hitta dit och förmodligen behöver du skriva en hel del för att hitta ditt eget uttryckssätt. Men låt det ta tid. Allt har sin tid.

Advertisements
This entry was posted in Debut, Mia Kim and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s