I väntans tider, längtande, otålig!

HelenaHedlund20171207013 kopia

Foto: Kicki Nilsson

 

Nu börjar jag faktiskt bli otålig! Kommer inte den där boken snart? Jag har väntat så länge nu! Att jämföra en bok med en bebis och en utgivningsprocess med en graviditet är slitna klyschor, men inte desto mindre sanna. Det långsamma framväxandet, embryot, fostret. Först i hemlighet, sedan, efter vecka tolv då missfallsrisken minskat drastiskt, våga berätta för de närmaste. Snart börjar det synas, blir offentligt. Samtidigt kan det bli missfall, när som helst, men du hoppas och tror, går på ultraljud och förlaget säger att nu äntligen finns där en fullstor frisk bebis, nu är det bara att vänta på att det ska sätta igång. Och du väntar. Och väntar. Kommer inte den där ungen snart?

Alla som, liksom jag, gått långt över tiden i en graviditet vet hur olidligt det kan kännas. Den där känslan av overklighet. Känslan av att du bara har ljugit för omgivningen. Oj, det var visst inget barn, det var bara luft, förlåt. Från att med stolthet ha burit din stora mage så börjar du sakta att skämmas. Huka dig. Dra dig undan. Varför tar det så evinnerligt lång tid?

Jag skulle säga att jag har gått över tiden i cirka ett år med min bok. I drygt ett år nu har vänner och bekanta gratulerat mig och pratat om boken, utan att ha sett resultatet. Utan att ha läst ett enda ord annat än möjligtvis smakprovet i säljtexten på förlagets hemsida. När jag nu åker runt på små familjära semesterresor och träffar de personer som jag brukar träffa främst på sommaren så tror många att boken redan har kommit ut för länge sedan. En del tror nog att de har läst den också. Det känns så. Och jag känner nervositeten komma krypande. För de verkar tycka att boken är bra. Tänk om de blir besvikna? Vilken jobbigt spänd stämning det blir då.

På kvällarna googlar jag på titeln. Då och då dyker det upp en ny träff. En kväll fanns där en bit av en recension från bibliotekstjänst. Det var en fin bit med snälla ord, jag blev glad. Ändå känns det så märkligt och – som elvaåringen skulle ha uttryckt det – liksom fejkat. Någon tycker något om något som inte riktigt finns på riktigt. Än. Kommer inte den där boken snart? Jag är rädd att mina vänner och bekanta ska tycka att jag är mycket snack och inte ens pyttelite verkstad.

Fast jo, verkstaden är igång, lampan lyser till sent på natten. Det är bara det att jag ligger flera steg, ja flera år, före läsarna. Del två i Kerstin – triologin är inskickad och färdig. Kontrakt är påskrivet och fakturan på förskottet är skickad. Under hösten ska redaktören och jag gå igenom texten. Del tre är påbörjad och förhoppningsvis ska jag ha ett första grundmanus klart innan sommaren är slut. Sen ska det få vila i några månader innan jag tar upp det igen, redigerar på egen hand med fräscha ögon och sedan skickar in även det till förlaget. Så visst, jag jobbar på. Jag gör nya barn medan jag väntar på att värkarna ska starta.

Om precis en månad släpps den första boken äntligen. Det planerade kejsarsnittet äger rum den 11 augusti. Jag tänker inte vänta en dag längre!

Advertisements
This entry was posted in Debut. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s