Gästbloggare: Anna Kuru

 

IMG_3436b1.jpg

Skriva en Radionovell? Självklart.
Klick.

Ja, ungefär så gick det till när jag för ett drygt år sedan fick det där samtalet. Ska jag vara ärlig lät jag nog först lite vresig på rösten, eftersom jag trodde det handlade om något helt annat och jag var lite trött på telefonförsäljare. När jag väl förstod vad det rörde sig om, insåg jag att jag knappt visste vad en Radionovell var. Jag tackade självklart ja till att skriva en, vad annars?
Men vi tar det hela från början:
Under våren 2017 blev min novell
Islossningutsedd till vinnare i en tävling arrangerad av Österlens Folkhögskola. I juryn satt Camilla Jönsson, Cilla Nauman och Klas Östergren och motiveringen löd: En stram historia, skriven av en mycket formsäker författare. Ett helt öde fångat på en yxas egg.
Jag var (och är) mycket stolt och tacksam över första priset men hade ingen tanke på att min text om den vedhuggande Birger skulle leda till något annat också. Med anledning av vinsten blev jag intervjuad i media och kort därefter uppringd av Sveriges Radio. Producenten jag talade med hade läst min novell och undrade om jag var intresserad av att skriva en Radionovell som skulle sändas i P1. Jag tackade utan tvekan ja till det erbjudandet! Visst hade jag kikat på sidan tidigare och konstaterat att man
intekunde skicka in bidrag, men desto mer visste jag inte. Några av de tidigare Radionovells-författarna var John Ajvide-Lindqvist, Stina Stoor, Arkan Asaad och Arne Dahl – och nu var jag en av de utvalda!

Jag hade några uppslag till vad min novell skulle handla om och hade bestämt att den skulle gå i samma stil som Islossning. En prägel av Tornedalen och en stillsam yta med mycket känslor inuti. Jag fortsatte fundera, rafsade ner några idéer men hittade inget som kändes bra.
Men så en kväll kom det plötsligt en bild för mitt inre. Jag såg en älv i midnattssol, en man som lade fiskenät. Och en blodig hand.
Jag satte mig att skriva, berättelsen var igång. Vad jag inte hade räknat med var att mannen började hålla sin hand för ena örat. Vad var det han hörde? Vilka minnen var det som kom till liv igen?
Texten skrev sig själv, så som den kan göra när man sitter där framför tangentbordet. Det låter konstigt, jag vet, men mannen i båten berättade och jag skrev ner hans historia.
När jag fått ner det antal ord som krävdes för ca. tjugo minuters uppläsning i radio följde en intensiv period av redigering. Jag läste högt för mig själv, spelade in min uppläsning och lyssnade. Vände och vred på alla ord, skalade av och lade till. Att skriva för en radiolyssnare innebär att man aldrig får tappa tråden. Det går som bekant att bläddra tillbaka i en bok medan en som lyssnar inte kan göra det lika lätt. Varje mening måste glänsa och tråden aldrig tappas.
Därefter fick jag komma med önskemål om uppläsare och gick igenom förslag. Min önskan var att texten inte skulle skymmas av någon utpräglad dialekt, den skulle bära sig själv och orden flyta som älven själv.

I november förra året fick jag för första gången höra min Radionovell Den vita rosenläsas upp i radio av skådespelerskan Thérèse Brunnander. Det var fantastiskt och läskigt på samma gång, i alla fall just innan. Alla ord som jag skrivit, som kom från mig, skulle nu framföras av någon annan. Thérèse gjorde det på ett utomordentligt sätt. Hennes röst bar upp hela texten precis som jag ville.

Men. Det slutade inte där. I våras fick jag veta att en jury nomineratDen vita rosentill Årets Radionovell. Deras motivering löd: Var finns våra minnen och hur väcks de till liv? Vid en gränsälv längst i norr möter vi i Anna Kurus novell en man med minnen från andra sidan älven. Minnen som för evigt levt kvar i hans kropp. Thérèse Brunnanders läsning är lågmäld och känslig och skymmer aldrig texten.
Jag fick åka ner till Litteraturveckan i Göteborg, medverka i ett scensamtal med de övriga nominerade, prata om skrivande och mingla med andra författare. I år vann Nicolas Kolovos med sin makalösa novell.

När jag tänker tillbaka på året som varit känns det helt fantastiskt. Att en sak kan leda till en annan, något man aldrig trott eller ens tänkt på. Att novellen med den vedhuggande Birger blev starten på något helt nytt, den dagen han höjde yxan och högg.

Om mig:
Aktuell med Radionovellen
Den vita rosensom i år nominerades till Årets Radionovell. Den hade premiär i november 2017 och blev ett av de mest delade programmen inom kategorin. Den finns att lyssna på:https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1111&artikel=6802930

Tidigare novelltävlingsvinster har varit Islossningoch Kompost(Tidningen Skriva). Romandebuterar i år med en psykologisk thriller.
Jag finns på Facebook, Instagram och annakuru.se.

Annonser
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s