Hos russen på Lojsta hed

Version 2

En av mina absolut viktigaste litterära platser som också finns i verkligheten är Lojsta hed. Ända sedan jag läste böckerna om Vitnos som barn har jag fantiserat om Lojsta-skogen och de vilda russen som lever där (här kan du läsa om inlägget som jag har skrivit om Vitnos-böckerna tidigare). Som barn var min högsta dröm att få gå omkring i reservatet och jag skrev redan då en berättelse om en flicka som hälsade på sin mormor som bodde precis bredvid grinden till reservatet. Men det närmsta jag kom var ett ridläger på Gotland, som inte på något sätt var ett dåligt alternativ. På ridlägret fick jag känna russet Mio. Det är fortfarande en av de få gånger i mitt liv som jag faktiskt har ridit ponny.

På senare år har jag tillbringat stor del av mina somrar på Fårö och vår stående utflykt är till russen på Lojsta. Ungefär 50 gotlandsruss, alla ston, bor i russparken. De varierar på tre hagar, vinterhagen, sommarhagen och hösthagen, totalt har de en yta på 650 hektar. Russen stödfodras med hö på vintern, deras hovar verkas två gånger per år, i övrigt klarar de sig själva och lever på det som skogen ger dem. Självklart får de tillsyn och omsorg vid behov. Varje sommar går det en utvald hingst tillsammans med stona i skogen och till våren föds det ett 30-tal föl. Ett fåtal av dessa blir kvar hos flocken, resten säljs till avel, ridning och körning.

Skogen på Lojsta är tät tallskog med enar och sly, stora delar av skogen är svårframkomlig och det bästa sättet att hitta russen är att lyssna efter dem. Grenar som knäcks, hästar som frustar och föl och ston som gnäggar efter varandra. Den här torra sommaren misstänkte vi att hästarna skulle stå nere vid Mallgårds källmyr i den stora sommarhagen. Det är alltid lite av en chansning att lyckas få syn på hästarna i russparken eftersom deras ytor är så stora. En sommar gick vi i flera timmar med vår då treåring och fick endast se ett enda sto med föl. Därefter har vi haft större tur. Men den här sommaren kom vi inte längre än 150 meter in i reservatet innan vi såg de första hästarna på vägen. Fölen låg och sov i sanden på vägen som går igenom skogen och stona stod och sov över dem.

DSC05124 - Version 2

Det är alltid magiskt att se russen i skogen. Det är som en saga, eller en tidslucka i verkligheten – russen bor och lever där på nästan samma sätt som de gjort i flera hundra år. Gotlandsrusset är Sveriges äldsta inhemska hästras och parken mitt på Gotland är den enda i sitt slag. Russen levde tidigare vilt på hela Gotland, men när marken blev mer och mer avstyckad av gårdar, betesmark och åkrar upplevdes hästarna vara skadedjur som förstörde för bönderna, de blev bortträngda och minskade kraftigt i antal. För att rädda rasen från utrotning kom hägnet till. Genom att låta Gotlandsrusset leva i sin ursprungliga miljö med sina ursprungliga förutsättningar behålls den karaktäristiska rastypen.

Trots att hästarna många gånger kan vara nära är de ofta svåra att upptäcka för ögat. Deras små kroppar smälter in så väl i den täta tallskogen. Russ är inte stora, fullvuxna mäter de mellan 120 och 130 centimeter i mankhöjd, fölen är nu i juli knappa metern höga. Russen hanteras inte av människor annat än vid de tillfällen som flocken drivs ihop och de som utfodrar dem på vintern. De lever fritt, men är inte direkt skygga utan snarare nyfikna. Russen kommer gärna fram till den som besöker dem om en är lugn och inte tränger sig på. För dig som vill besöka flocken på Lojsta hed är det viktigt att tänka på att russen inte är vaccinerade mot de virussjukdomar som hästar kan få. Därför är det extra viktigt att tänka på att inte använda kläder som har varit i kontakt med andra hästar – precis som vid all kontakt mellan stall.

IMG_3565

När vi efter mötet med de första hästarna gick ner mot källmyren följde gruppen med hästar efter oss dit. Där skogen öppnar sig breder i vanliga fall den fuktiga och sanka myren ut sig. I år är den endast en ihoptorkad äng. Men än finns det lite färskvatten till russen och i närheten av källan uppehöll sig ett 30-tal hästar. Precis som vanligt ville jag aldrig gå hem därifrån. Vi stannade länge och njöt av hästarna som rofyllt tuggade, tankade inspiration och idéer för kommande skrivprojekt.

Har du vägarna förbi Gotland är ett besök i russparken ett måste. För dig som vill stödja russen och det oersättliga arbete som görs för att bevara rasen kan du bli vän med russen på Lojsta. Läs mer om russen, vad som händer hos dem och hur du kan bidra – här!

Om Emelie Novotny

Debuterar med hästboken "Vänd rätt upp" på Bonnier Carlsen i maj 2018.
Det här inlägget postades i Debut, Emelie Novotny, Hästbok, research, Ridsport, Skrivprocessen, Ungdomslitteratur. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s