Lördagsenkät: Vem får läsa först?

Du har skrivit det första utkastet, texten är inte perfekt, det är stavfel och konstiga meningar, men du behöver att någon tittar på det. Det här med att låta andra läsa kan kännas jobbigt så vem litar du tillräckligt mycket på för att den ska få läsa först av alla?

Veronica Almer press1
Veronica: Den som alltid har fått läsa först är min man, Jakob. Ingen annan får tillträde innan han har läst. Han hade aldrig tidigare läst romance innan han träffade mig men nu börjar han få grepp om det. Ändå blir det en del konflikter när han ska ge feedback eftersom han är van vid att skriva vetenskapliga texter och gillar konkreta och informativa meningar medan jag fokuserar på känsla. Det som gör det bra i slutändan är att han är duktig på text i sin helhet och är mycket bättre på grammatik än mig. Så hans input är definitivt viktig.

 

 

Emelie-Novotny_Bonnier_009_c Stefan Tell webb

Foto: Stefan Tell

Emelie: Jag brukar sällan eller egentligen aldrig låta mina familjemedlemmar läsa under pågående arbete. Det känns för nära och som att jag inte vill att de ska vara delaktiga i mitt arbete, min text är min. Men jag tar gärna emot respons, åsikter och idéer från andra som är skrivare eller läsare. Eftersom jag både har gått på skrivutbildningar och jobbat på olika sätt inom litteraturbranschen i många år har jag många människor runtomkring mig som är kunniga och engagerade inom litteratur. Jag brukar välja ut två som jag tror kan läsa med andra ögon än vad jag själv gör och som såklart vill hjälpa och återkommer med sin läsupplevelse till mig. Att lämna ut text för respons och sedan inte få någon återkoppling för att personen helt enkelt inte hinner eller prioriterar det tillräckligt högt ger bara dålig energi. Så det viktigaste är att den som läser verkligen tar sig tid. Jag har ynnesten att ha många sådana vänner omkring mig!

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Mia: Den första som får läsa min text är alltid en lektör. Det är alltså en person som jag betalar för att läsa min text för att ge konstruktiv respons. Jag vill att någon med professionella ögonen får titta på texten innan jag skickar till förlag. Vänner och familj får aldrig läsa under processens gång, utan de får läsa den helt färdiga, dvs tryckta och publicerade texten. Slutprodukten. Det skapar också en förväntan hos mina vänner som gör att de ser fram emot att mina texter publiceras nästan lika mycket som jag.
Det känns lite för privat och personligt att släppa in någon närstående att läsa under skapelseprocessen. Jag tror inte att jag är redo att ta emot kritik från någon som betyder mycket för mig i det skedet. Det är för känsligt eftersom texten fortfarande är så ny och jag inte har hunnit få distans till den.

 

01_jennygromarkwennberg_foto_henrikberglund_mini

Foto: Henrik Berglund

Jenny: Det har varit olika. När jag gått manusbearbetning med författaren Sören Bondeson är det han och gruppen som fått läsa först. När det gäller ljudbokserien Kämpa tjejer! har jag haft två viktiga faser. I pilotstadiet då det gällde att lyckas få ett bokkontrakt läste min man och min grymma regissörsvän. Senare har flera proffs läst piloten och deras gillande har givit mig en skjuts framåt i tron på mitt manus. Den andra viktiga fasen var nu precis i slutet. Då har min man steppat in igen och en författarvän som även är redaktör. Tre nära vänner har också läst manuset och feedbacken “jag skrattade högt” och “nu måste det bli en säsong 2” betyder oerhört mycket.

 

HelenaHedlund20171207013 kopia

Foto: Kicki Nilsson

Helena: Jag vill helst inte låta någon läsa förrän jag är så nöjd med texten som jag just då bara kan bli. Jag vill skriva och pilla helt på egen hand fram till en gräns där jag känner att just nu har jag ingenting mer jag vill ändra. Att få kommentarer på något halvgenomarbetat, något jag inte helt kan stå för, ger mig inget annat än osäkerhet. Oftast får sen min man läsa först. Kanske högt för våra barn. Jag smyger nervös i trappan och lyssnar efter skratt och reaktioner. Min man, som är skådespelare, har också bra koll på text och får ofta syn på otydligheter, logiska luckor, vad läsaren kanske inte förstår, men han går inte in och pillar i språk och meningsbyggnad. Det fina med Kerstin skickade jag sen in direkt till förlag, pjäser jag skrivit har jag bollat med regissören. Och trots att jag, vid överlämnandet av mina manus, varit helt nöjd med vartenda ord så har responsen fått mig att se texten med andra ögon och det har aldrig varit särskilt svårt att ändra och skriva om. Men jag lämnar inte ifrån mig omskrivningen förrän jag är så nöjd med texten som jag just då bara kan bli, osv, osv …

Advertisements
This entry was posted in Debut, lördagsenkät. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s