Nu smäller det! Eller …?

 

HelenaHedlund20171207013 kopia.jpg

Foto: Kicki Nilsson

Nu är det äntligen dags! På lördag släpps min debutbok! Datumet 11/8 har varit lika efterlängtat som den beräknade förlossningsdagens datum i en graviditet. Ett datum att sikta på. Prata om. Drömma om. Jag har väntat så vansinnigt länge!

På ett releaseparty är det ju roligt att ha ett tema, gärna ett som kan kopplas till boken. I Det fina med Kerstin finns flera teman. Ett av dem är social inkompetens – att ha svårt för, eller helt enkelt inte vilja, leka med kompisar på det sätt som förväntas. Ett annat tema är dålig tajming – att inte få ur sig det som ska sägas förrän det är för sent att säga något över huvud taget. Båda dessa teman har jag tagit fasta på till min releasefest.

Det vill säga:

Blir det någon fest över huvud taget, eller kommer dagen bara gå obemärkt förbi?

Mitt förlag, Natur & Kultur, har varit underbara på alla sätt i processen och ömsint lotsat mig igenom debutantåret. Jag har fått noggrann information om vad som förväntas av mig, på vilka bokpresentationer jag ska närvara, hur och när foton ska tas och presentationstexter skrivas. Jag har kännt mig trygg i deras famn. Och någonstans har jag väl lugnt tänkt att releasen – ja hur den går till får jag väl information om så småning om. När det närmar sig. Tidigt i vintras tänkte jag att det vore roligt att gå ifrån Stockholmsnormen, då boken utspelar sig på landsbygden. Varför inte hyra Folkets hus här i byn och bjuda alla inblandade hem till mig? Men sen tyckte jag mig se i sociala flöden att det verkade vara kutym att ha releasefest på förlagen. Det är ju liksom inte bara jag som har gjort boken till det den är, vi är ju flera inblandade; illustratör, redaktör, förläggare m fl, jag vill ju fira med dem. Så jag väntade. Tog sommarlov. Tänkte att boken kommer ju först framåt hösten. Jag såg på sociala medier att mina förlagskontakter var på långa välförtjänta semesterresor utomlands. Härligt för dem, tänkte jag. Semester är viktigt, jag vill inte störa någon på semestern i tider då människor blir utbrända till höger och vänster. Men för varje vecka som gick mot augusti blev jag mer och mer orolig. Hur långa semestrar har de egentligen? Kommer de ens vara tillbaka när boken kommer ut? När det var ynka tio dagar kvar till boksläppet skrev jag till sist ett försynt mail till min PR-kontakt på förlaget och frågade vad som skulle hända nu? Hon hade också semester men var jättegullig och svarade ändå, och då fick jag reda på att eventuell releasefest var något som författaren ordnade med själv. Det fanns en liten budget, var hade jag tänkt mig den? Var hade jag tänkt mig den!?! Ingen aning! Hur planerar jag en fest på annan ort på tio dagar?

I teatervärlden går ju premiärfesten av stapeln på just premiären. Ensemblen har jobbat sig i mål. Alla är glada, trötta. Ännu har inga recensioner kommit ut och eventuellt dämpat glädjen så alla inblandade kan få leva i tron att de är precis så bra som de just då känner sig. Det är den kultur jag är van vid. Kanske är datumet inte lika viktigt i bokbranschen?

Jag kontaktade i panik min illustratör Katarina. Jag vill ju fira med dig, hur gör vi? Katarina är mer rutinerad, både som illustratör och författare, och föreslog att vi skulle kontakta barnbokhandeln Bokslukaren vid Mariatorget, vilket vi gjorde. Så den officiella releasen för Det fina med Kerstin kommer att hållas där fredag den 24 augusti kl 17.30 – 19.30. Alla är hjärtligt välkomna!

Men nu på lördag då? Orkar jag vänta längre på att gå i mål? Alla som frågar, när kommer den där boken? Släkten som planerat in en resa? Vad ska jag säga? Alla som bor här i trakten, dem jag möter dagligen, de som varit delaktiga i svängningar mellan hopp och förtvivlan, alla på jobbet, byborna, inte kommer de till Stockholm? Varken jag eller min man är några festfixare. Barnkalas är vi bra på, men vuxenkalas? Jag har inte firat min födelsedag sen jag fyllde 20. På vårt bröllop sms:ade vi folk efter den hemliga vigseln och frågade om de möjligtvis ville komma på en liten spontan bröllopsfest. Trots att vi båda är skådespelare och relativt bekväma med att stå i centrum och hålla tal och uppträda, så är vi extremt blyga och folkskygga när det kommer till att fira oss själva. Hur gör man?

Det skönaste vore kanske att gömma sig, resonerade vi. Skåla med enbart familjen i den täta syrénbersån, ta bilen till grannorten Lindesberg och köpa boken i bokhandeln? Men vore inte det lite oschysst mot Kerstin? Hon kan behöva en liten push för att våga ta sig ut i världen, hon har en tendens att vilja rymma och gömma sig ändå. Och alla vännerna här, som väntar – något opretentiöst i trädgården för dem? Har jag ens några vänner? Har jag för många vänner för att ha något opretentiöst i trädgården? Och böcker bör ju finnas på en release, men fem dagar innan släppet hade jag ännu inte själv hållit boken i min hand. Finns den ens? Jag störde återigen min PR-kontakt i semestern och frågade om det skulle vara möjligt att hinna få några böcker innan lördagen? Jo, hon trodde nog att det skulle vara möjligt.

Vi får se hur det går. Eventuellt står jag på lördag med hundra pers i trädgården, men inga böcker. Eller så kan ingen komma med så kort varsel, det blir bara jag och familjen. I vilket fall som helst ska vi baka pizza i vedugnen.

En barnmorska sa till mig för längesen, halvt på skämt, halvt på allvar, att det inte var att rekomendera att föda barn i semestertider. Jag gissar att samma sak gäller med böcker.

38750977_1742610325776449_5133802347671060480_n.jpg

Men så i tisdags låg i alla fall det första exemplaret av boken i brevlådan, tillsammans med ett gulligt grattiskort från redaktören. Trots att jag väntat i snart fyra år så var jag ändå oförberedd. Den var ännu finare än jag tänkt mig den. Namnet KERSTIN var skrivet i guld på omslaget, kastade solkatter i ansiktet på mig. Jag läste halva boken på väg hem från brevlådan. På kvällen läste min man första kapitlen för barnen. Jag låg bredvid och kände mig som ett barn jag med, pirrig och förväntansfull. Och lycklig kunde jag konstatera att jag kände mig nöjd med vartenda ord!

Advertisements
This entry was posted in Debut. Bookmark the permalink.

4 Responses to Nu smäller det! Eller …?

  1. Emelie Novotny says:

    Det kommer att bli jättebra, både med pizza i trädgården och mingel på Mariatorget. Vi är många som längtar! Boken är fantastiskt fin och du är himla modig som har läst den tryckta versionen, det har inte jag vågat med min, än…

  2. Tack! Haha, ja jag ska försöka njuta mitt i allt. Det kommer nog gå bra, hoppas jag …

  3. Tanten says:

    Grattis! Och tack för att du delar med dig av försiktsamhet och ångestblandad lycka. Det kunde varit jag. Njut nu!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s