Badort i vinteride bästa skrivplatsen?

IMG_1375

Foto: Angelo Catomeris

Min familj och jag sitter på bussen från Arlanda efter en vecka på Menorca hösten 2016. Jag kollar mina mail och i min inkorg finns det besked som jag så länge väntat på. Storytel vill att jag skriver ytterligare nio timmeslånga avsnitt till den pilot jag skickat in till dem tidigare under hösten. Äntligen ska min berättelse nå läsare och lyssnare, men först ska de nio avsnitten skrivas. Samtidigt ligger min man i startgroparna för att påbörja ett redan antaget bokprojekt. Vi tittar på varandra och inser att vi faktiskt inte är tvungna att vara i Stockholm och skriva. Vintrarna i Mälardalen kan ju ta knäcken på vem som helst. Och har man som vi bott utomlands tidigare känns steget att sticka iväg inte jättestort. Vi ställer siktet på franska Rivieran och börjar planera den tillfälliga flytten. Framför oss väntar fem månaders skrivtid innan vi båda har deadline ungefär samtidigt. 

Men när jag inser att flytten håller på att bli verklighet ångrar jag beslutet. Allt fixande med praktiska saker som att hyra ut lägenheten, ställa av bilen, rycka upp barnen och få in dem i en ny skola och på diverse fritidsaktiviteter avskräcker. Jag är rädd att ansträngningen kring allt praktiskt ska ta fokus från mitt efterlängtade skrivprojekt. Men min man är fast besluten. Det gäller ju bara fem månader och han tar på sig mycket av förberedelserna. Jag ger med mig. Snart sitter vi på ett plan ner till Frankrike och Sainte Maxime där vi har hyrt en liten lägenhet. 

Väl på plats visar det sig att en badort i vinteride är ett ganska bra ställe att skriva på. Alla projekt som man har hemma ligger på is, vårt umgänge begränsas till en liten del av släkten och några besök från Sverige. Det finns nästan ingenting som distraherar. Jag kan ha full fokus på min text. 

Det är ju väldigt individuellt i vilken situation man skriver bäst. För min del behöver jag så lite som möjligt som stör för att verkligen komma någon vart. Helst ska det vara knäpptyst och det är det i Sainte Maxime. Tiden i Frankrike blir en värdefull period då skrivandet sätts i första rummet och resten av tillvaron anpassas efter det, och inte tvärtom. 

Sen ska jag inte sticka under stol med att lyxen att redan i februari kunna sitta en liten stund på terrassen och sola näsan mitt på dagen är ovärderlig (jag sitter visserligen med dunjacka inomhus på kvällen för att huset är så illa isolerat, men ändå). Att kunna tillbringa helgerna tillsammans med familjen på soliga öde stränder och blicka ut över Medelhavet är inte heller så dumt när man har stirrat in i en skärm fem dagar i sträck. Eller att ägna tidiga söndagmornar åt att åka på antikvitetsmarknader på landet. Särskilt som våren i Sverige 2017 är ovanligt hänsynslös, med snöfall ända in i maj. Varje ledig stund blir som en liten minisemester helt enkelt. 

Hur gick det då? Blev jag klar på fem månader? Nja, inte helt. Jag lämnade in ett manus som jag själv inte tyckte var helt färdigt och det var väl ingen som direkt motsade mig heller. Istället fick jag ägna hela semestern vid ett annat hav, det Adriatiska, under värmeböljan Lucifer och skriva klart när resten av familjen var och badade. Det var riktigt svettigt, men klart blev det tillslut och Mörkt arv släpptes senare under hösten.

/Arianna Bommarco

FullSizeRender 3

Foto: Arianna Bommarco

Det här inlägget postades i Arianna Bommarco, Debut. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s