Att ta ställning som författare

 

HelenaHedlund20171207013 kopia.jpg

Foto: Kicki Nilsson

På söndag är det val. Det borde inte ha undgått någon myndig människa. Jag har bävat, och bävar, inför detta val. Så mycket står på spel. Hela vårt i grunden humanistiska samhälle. Ja, kanske hela vår demokrati?

Jag har författarvänner som står på barrikaderna. Som demonstrerar och organiserar, som kämpar sig till utbrändhet mot nazistiska strömningar, skriver briljanta politiska texter, delar i sociala flöden och använder sin yrkesroll för att offentligt stå upp för det de tror på. Jag har också författarvänner som ligger lågt. Som varken har facebook eller twitter utan lever ett vardagsliv bortom strid och offentlighet och skriver enbart på sina böcker. Som verkar för humanismen genom att producera bra historier och bidra till vår samtidskultur. Jag respekterar båda dessa val, och jag vet att mina vänner i grunden har samma politiska värderingar. Frågan är hur jag själv ska förhålla mig? Vad har jag för ansvar som nybliven författare? Har jag något ansvar?

Det är med hatkärlek jag måste erkänna att jag är beroende av sociala medier. Sociala medier är ett otyg. Och väldigt bra att ha. Ibland tror jag att samhället skulle vara friskare och mer sansat utan. Men som författardebutant är det en fantastisk värld som öppnar sig. Nästan dagligen hittar jag små texter om Det fina med Kerstin. Bokbloggsrecensioner, instagraminlägg, bilder från släkt och vänner på min bok i olika bokhandlar och bibliotek runt om i Sverige, ibland rekommenderad med fina ord. Jag blir så glad och söker mig vidare i trådar om böcker, barnkultur, konst och musik, allt som inspirerar och gör livet värt att leva.

Men förr eller senare krockar jag alltid med SD. Förr eller senare sitter jag där och läser ilskna kommentarer om någonting, kommentarer fyllda av kall sarkasm, hån, hat och illvilja.

Och jag tycker så illa om all energi detta tar! Från skrivandet, lusten, livet. Det är exakt samma känsla som jag kände på högstadiet när jag passerade skåpen i korridoren där killgänget från Dannike stod och ropade kränkande kommentarer. Jävla fitta! Fan vad äcklig du är! Energin som det tog från min skolgång. Från ungdomen, lusten, livet. Hur svårt det var att hålla fokus på det som var viktigt.

Nu är det samma killar som står inför möjligheten att styra ett helt land. Hur har det kunnat få bli så?

39535995_1657797501010477_3439158417611030528_n.jpg

Jag trodde du visste, att jag ogillar allt indelande av människor efter nationer och raser, all sortens diskriminering mellan vita och svarta, mellan arier och judar, mellan turkar och svenskar, mellan män och kvinnor. Ända sedan jag var så stor att jag kunde börja tänka självständigt har jag tyckt illa om det blågula fosterländska storsvenska, allt det där om ‘kommer någon våra fjäll för nära, då mulnar det i Svitjod’, det förefaller mig lika avskyvärt som Hitlers tyska nationalism. Någon patriot har jag aldrig varit. Vi är alla människor – det har varit mitt speciella patos här i livet.”  Astrid   Lindgren.

Jag blir så rädd när ett kulturfientligt parti hotar att få makten. Ett parti som vill styra och censurera den fria konsten genom att strypa ekonomiska medel till de aktörer som inte berättar den saga om Sverige som de vill att vi ska berätta. Ett parti som omfamnar och hyllar Astrid Lindgren, men som inte inser att Astrid Lindgren aldrig hade blivit utgiven i ett SD-styrt land då hennes karaktärer ansågs provokativa och nyskapande när de kom. Ett värdefullt kulturarv att värna kräver en stark och fri samtidskultur, hur kan någon tro något annat?

Debutantbloggen är en ickepolitisk blogg. Den ska handla om skrivande. Jag har legat lågt länge nu. Jag har inte delat så många politiska artiklar på min privata facebook, inte skrivit egna inlägg, så många andra har gjort det i mitt ställe och gjort det bra.

Men nu börjar jag få panik. Jag känner att har jag någon som helst möjlighet att inför detta val kunna påverka blott en enda person att rösta på ett humanistiskt parti istället för att lägga sin röst på dem som sprider rädsla, hat och kulturförakt, de som direkt eller indirekt öppnar dörren för nazismen, så vill jag ta den möjligheten.

Som författare vill jag ta ställning för en levande och brokig samtidskultur. För solidaritet, humanism och alla människors lika värde.

Advertisements
This entry was posted in Debut. Bookmark the permalink.

9 Responses to Att ta ställning som författare

  1. Emelie Novotny says:

    Alltså detta. Hur mycket energi det tar. Hur vi ska orka fortsätta. Tack för att du sätter ord på tankar.

  2. Anni says:

    Fantastiskt klokt och välformulerat inlägg! Tack! Visst är Astrid Kindgrens citat från ett brev hon skrev till en vän? Är det okej att jag delar det på min FB-sida? Så oerhört bra.

  3. tantenstanttankar says:

    Tack!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s