Otillräcklighetens mässa

Veronica Almer press1

Foto: Jakob Almer

Då var årets bokmässa över och det känns både i kropp och själ. Jag var helt lyrisk efter förra årets mässa men i år har jag lämnats i en annan känsla, otillräcklighet. Jag kände det redan under mässans gång hur mitt humör skiftade bakom stängda dörrar. Tröttheten slog mig först, sedan blev jag lättretlig och stämningen var låg. Jag lämnade mässan så fort jag fick möjlighet på söndagen eftersom jag längtade efter lugnet på landet. Efter varje mil vi lämnade bakom oss insåg jag mer och mer varför jag drabbades av denna bokmässan-blues. Hela mässan är uppbyggd för att väcka otillräckligheten, så var det i alla fall för mig.

 

Det finns så många montrar man vill besöka, montersamtal, intressanta seminarier, författarkollegor/vänner man vill träffa och idoler man vill lyssna på och allt ska ske under några få dagar. Hela huvudet var splittrat, när jag var på en sak tänkte jag hela tiden på vad som var nästa grej att jag aldrig hann njuta av det som hände här och nu. Tankarna var hela tiden någon annanstans att jag började glömma bort viktiga möten jag hade inbokat.

Det är bara en del av otillräckligheten, en annan aspekt är författardelen som var ny för i år. Det finns en hets i luften i mässhallen, vem som säljer mest, längsta signeringskö, vem som har störst publik, drinkar på Park eller Heaven 23 och lyxigaste förlagsmiddagen. Jag som en debutant på ett hybridförlag kände mig minimal i allt det som skedde omkring mig. Ens värld som har varit så liten i den bemärkelsen blir på ett ögonblick enorm och där i föds otillräckligheten. Det tillsammans med alla intryck. Är allt det här något som ni kan känna igen er i? Hetsen, prestigen och otillräckligheten som präglar mässan och som man försöker orientera sig i.

Det var först när slätterna öppnade upp sig och jag blev ensam på vägarna som jag började känna mig som mig själv igen. Allt som var viktigt under mässan blev obefintligt där och då. Jag hade förstås också roliga stunder på mässan, alla fina människor jag träffade inklusive Debutantbloggsgänget, bokbloggare och andra romanceförfattare men den här unkna otillräckligheten hängde som ett grått moln över mig hela tiden. Att vara en liten debutant på en stor mässa och att få vandra med författargiganter, det är speciellt på alla sätt och vis. Men. Jag måste erkänna att jag föredrar min lugna bubbla på landet alla gånger.

IMG_3469

Det var allt konstigt att hitta sin egen bok där i djungeln av böcker.

IMG_3444

Att träffa det här gänget jag har följt hela året, det var som om man kände varandra fastän det var första gången jag träffade dem. 

IMG_3423

Det var mycket romance på mässan (men mer kan det bli). Här lyssnade jag på Romanceakademin. 

IMG_3421

Att få lyssna på Simona Ahrnstedt prata romance IRL det var magiskt och det fick mig att älska den här underbara genren ännu mer. Här på bild pratar Simona, Christoffer Holst och Ebba Östberg om just romance.

 

Advertisements
This entry was posted in Debut, Sunt förnuft, vilt hjärta, Veronica Almer. Bookmark the permalink.

8 Responses to Otillräcklighetens mässa

  1. Åsa Öhnell says:

    Där sätter du fingret på något. Jag gillar bokmässan, men visst får man en känsla av otillräcklighet. För mycket att se, för mycket att välja mellan, för mycket av “gycklarnas marknad”. Hur ska ens egna böcker synas i detta hav? Som tröst kan jag intyga att det finns andra vägar att nå ut. För min egen del betyder författarbesök till skolor mycket. Naturligtvis via Författarcentrum. Du vet väl att Idus även ger ut böcker traditionellt? Lycka till med ditt författarskap!

  2. Exakt så! Verkligen. Jag var själv rätt mycket på topp på fredagen och pallade trycket, liksom, men allteftersom mässan gick kände jag den där tveeggade pressen: man hinner inte med och man är rätt liten och värdelös i sammanhanget. Jag hade dock turen att träffa rätt personer vid rätt tillfällen, så att jag när jag dippade kunde lätta mitt hjärta och få vara precis så otillräcklig och ocharmigt ogin som jag var just då. Skönt att vara hemma, som sagt.

    • Veronica Almer says:

      På ett sätt är det skönt att höra att andra känner igen sig i det jag beskriver, att då känner jag mig inte lika ensam i den känslan. Ja, det är verkligen alldeles underbart att vara hemma igen.

  3. Tanten says:

    Så skönt att läsa om din kluvna uppfattning. Det kunde varit jag (fast jag har ju ingen bok än förstås). Jag blir också trött av alla förväntningar, mina egna och andras, i alla möjliga sammanhang. Och om ”alla andra” bara talar om hur fantastiskt det är känner jag mig ännu mer mal placé. Tänk om det fanns en monter för ”vi som inte känner oss hemma här”. Undrar hur många som skulle vilja vara i den? Eller våga? För det handlar också om att erkänna det för sig själv och andra. Bra gjort och väl formulerat av dig! Tack!

    • Veronica Almer says:

      Ja dessa förväntningar är jobbiga och för min del är det svårt att veta vad jag är bekväm med att göra innan jag har gjort det. Tror inte det blir en bokmässa nästa år, även om det finns en speciell monter för oss, föredrar definitivt lugnet hemma 🙂

  4. Nilzeitung says:

    Glückwünsche !!!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s