Att öva sig i empati

HelenaHedlund20171207013 kopia 2.jpg

Foto: Kicki Nilsson

Ibland känns allting så futtigt. Ibland förskjuts perspektivet. Ibland vet jag inte varför jag skriver. Vad är det för mening med att driva en blogg om något så banalt som skrivande när en av oss bloggare har drabbats av cancer?

Men samtidigt är det ju skrivandet och läsandet som många gånger räddar oss ur svåra känslomässiga situationer. Vi behöver få uttrycka vad vi känner. Vi behöver läsa om andra människors upplevelser av smärta. Vi behöver förstå att livet är stort och svårt och många gånger ohanterligt – men att vi inte är ensamma om att känna det vi känner.

Jag läste en tidningsartikel nyss om ungdomars psykiska ohälsa. Det råder delade meningar om huruvida den psykiska ohälsan har ökat och vad det i så fall beror på, men en barnläkare poängterar i artikeln att unga idag behöver öva på att förstå sig på sina egna känslor. Detta kan man göra, tyckte han, genom att exempelvis reflektera över svåra livsöden och starka känslor i film, musik och litteratur. Genom att öva sig i empati inför andra människors problem och känslor kan du bättre hantera dina egna.

I Kerstins värld ligger fokus på de till synes små yttre problemen. De som många nog skulle säga inte ens var problem innan Kerstin själv började trassla in sig i krångliga tankar och handlingsförlopp tills de blir gigantiska inre problem. Att inte våga säga vad hon tänker. Att hemlighålla saker lite för länge. Att inte vilja leka med den som hon borde leka med. Små barn – små problem, stora barn – stora problem är något vi vuxna ibland säger, men sett ur barnets perspektiv stämmer inte det. Ett litet barn kan ha gigantiska problem, i sin inre värld, och då barnet ännu inte har så mycket livserfarenhet har det ingen aning om hur problemen ska kunna lösas.

Även i vuxen ålder är det ofta de små problemen som dominerar, och även om de sällan resulterar i att vi rymmer hemifrån eller springer och gömmer oss och gråter så kan de ändå solka ner vardagen rejält. En krånglande dator, en diskmaskin som inte diskar rent, ett gnälligt styrelsemöte eller en kollega som säger något ogenomtänkt. Men ibland blir livet mer tydligt. Ibland trycks de små problemen undan av dem som överskuggar allt. Ibland påminns vi om att vi bara har ett enda liv här på jorden och att vad som helst kan hända. Och att det inte alls är rättvist.

Det senaste veckan har jag tänkt mycket på detta. Jag har pendlat mellan glädje och spänning över att Augustambassadörer – bokbloggare och barnboksspecialister – nämner Det fina med Kerstin som en tänkbar nominering till priset. Jag har återgått till mitt vanliga jobb på teatern och småirriterats över tidiga morgnar, stress och att det redan är så mörkt på kvällen att jag inte hinner se mitt hus i dagsljus. Och jag har kännt mig ledsen och varit full av djupaste empati för Jenny och hennes familj.

Advertisements
This entry was posted in Debut. Bookmark the permalink.

2 Responses to Att öva sig i empati

  1. Minna says:

    Hej! Tänkte kolla när ni börjar ta in ansökningar om nästa års debutanter? Har följt bloggen sedan första inlägget och älskar den! Och nu är det min tur att bli utgiven! Så vill inte missa chansen att ansöka.

    • Hej! Vad roligt att du vill söka och grattis till bokkontrakt! Vi kommer snart att gå ut med information om ansökningar, vet inte exakt när, men ganska snart. Så håll koll!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s