Ett beroende och personlig utveckling

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Efter att jag har blivit med bok har jag också blivit beroende. Kanske är det en form av galenskap en drabbas av mitt i euforin. Jag är beroende av att googla min bok varje dag. Jag är beroende av att kolla på bibliotekens hemsidor om fler har köpt in min bok och om boken är utlånad. Jag är beroende av att kolla om fler av Akademibokhandelns butiker har tagit in min bok. Och allt detta kollar jag flera gånger per dag. Ja, ni hör ju hur galet det låter. Men det ger också en kick varje gång jag ser att något har hänt.

Igår morse när jag till exempel kollade biblioteken i Stockholms kommun var min bok under inköp till 13 bibliotek. När jag var på väg hem från jobbet samma dag hade siffran helt plötsligt hoppat upp till 32 bibliotek och när jag kollade ytterligare en gång någon timme senare var siffran uppe i 35. Det är otroligt spännande att se hur sifforna tickar iväg i både Sverige och Finland. Det är nästan som att följa någon slags idrottsmatch eller budgivning.

Från början hade 12 av Akademibokhandelns butiker tagit in min bok och jag trodde inte att det skulle bli fler, men nu är det 15 butiker som har tagit in bok. Och det ger effekt när folk tipsar om min bok eller ber en butik ta in min bok. Akademibokhandeln där jag bor valde dessutom att ge min bok bästa möjliga plats i hyllan.

IMG_6139

Hastigt och lustigt blev jag i förra veckan tillfrågad om jag ville medverka i en poddcast och inspelningen skulle ske samma vecka. Utan att tveka tackade jag självklart ja. För några månader sedan tror jag en sådan grej hade varit otänkbar, men numera hör det till att kliva ur min bekvämlighetszon och utmana mig själv hela tiden. Och jag tycker att det är kul och ingenting av det jag hittills har gjort i anknytning till författarskapet har känts jobbigt eller obekvämt, snarare tvärtom.

Så direkt efter en lång, lång arbetsdag åkte jag vidare till inspelningsstudion och fick träffa ljudteknikern och de två psykologerna som driver poddcasten, Psykologbyrå. Jag fick slå mig ner framför en mikrofon och de två psykologerna berättade lite om upplägget för samtalet. Sedan satte vi igång och vi pratade på i ungefär 45 minuter. Jag var rädd att jag skulle bli nervös och staka mig, så jag försökte prata lugnt så att jag skulle hinna tänka efter ordentligt på vad jag skulle svara. Samtalet flöt på bra och plötsligt var tiden ute. Bara två dagar efter inspelning fanns den ute för lyssning. Jag har inte hunnit lyssna på hela avsnittet själv ännu, men har lyssnat på ungefär halva avsnittet. Vill ni lyssna på det så kan ni göra det här eller på andra ställen där poddar finns: https://poddtoppen.se/podcast/1182836176/psykologbyra

Avsnittet heter ”Om att börja leva sin dröm”.

Tidigare har jag alltid avskytt att höra min egen inspelade röst. Ni vet hur det är, det låter inte som en själv och rösten låter konstig och en hakar upp sig på hur en låter och vad en säger. Men när jag lyssnade på denna inspelning mådde jag inte dåligt över vad jag hörde och det var väldigt befriande att känna att jag faktiskt klarar av att höra mig själv utan att jag håller på skämmas ihjäl. Kanske skulle jag till och med klara av tv. Den tanken hade, precis som många andra tankar, varit otänkbar för bara några månader sedan. Men antagligen är det så att en växer in i rollen. För några månader sedan hade jag inte släppt en bok, så tanken på att sitta i en tv-studio och prata om min bok kändes fullständigt främmande. Nu finns min bok och nu skulle jag kunna tänka mig att göra det mesta som kan behövas för att nå ut med boken för jag har ju slitit så hårt med den.

Så på bara ett par månader har jag redan utsatt mig själv för en massa saker som jag tidigare aldrig hade kunnat föreställa mig själv göra. Och just det faktum att jag känner att jag utvecklas och växer som person är nog det bästa med allt det här. Att jag vågar vara mig själv och vågar stå för den jag är. Det är inte en så pjåkig grej att göra vid 42-års ålder.

 

Advertisements
This entry was posted in Debut, Mia Kim and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

3 Responses to Ett beroende och personlig utveckling

  1. Anna Alemo says:

    Wow – vilken resa! Så roligt att läsa 😊
    Än så länge har jag bara skrivit på mitt författaravtal, men känner redan att jag vågat gå utanför min komfortzon. Det verkar som om man vågar mer när det är något man verkligen brinner för 🌸

    PS. 42 år är ju en perfekt ålder 😉

    • Mia Kim says:

      Tack Anna! Vad roligt att höra! Jag håller med, det är stor skillnad när man verkligen brinner för något. Du växer också in i författarrollen och vågar mer utav bara farten. Stort grattis till ditt förlagskontrakt! Du har allt det roliga framför dig! Lycka till!

      Haha, ja, nu är det su säger det så… Hurra för oss 42-åringar! 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s