Vad är egentligen rytm?

HelenaHedlund20171207013 kopia 2.jpg

Foto: Kicki Nilsson

Ibland när jag läser böcker för mina barn blir jag alldeles trött i tungan. I andningen. Ibland flyter det bara inte på. Och när jag läser böcker själv, vad är det som gör att jag lägger vissa ifrån mig efter några kapitel medan jag slukar andra på några dagar?

För mig handlar det mycket om rytm. Textens rytm, hur den flyter, varierar, studsar, är rolig att läsa. Jag läser hellre en bok med tunn handling men med en text som ligger bra i munnen, är levande och följsam, än tvärtom.

Men det är svårt att beskriva vad rytm är. Ofta är det kanske bara en känsla? Dessutom tror jag att vi kan uppleva rytm olika individuellt – kanske är det därför vi har olika boksmak? Ibland kan det vara så enkelt som att alla meningar inte får vara lika långa. Att inte tio meningar efter varandra har en ton som går nedåt och sätter punkt på slutet. Att en frågeton måste in? Ett utrop! Att tänka legato – staccato och variera mellan det. Enordsmeningar. Och de riktigt riktigt långa. Medvetna upprepningar för att få det att studsa. Och det som sätter punkt.

Jag tänker inte medvetet så när jag skriver. Men när jag läser igenom texten så känner jag tydligt var jag tycker att rytmen inte funkar. Byter jag ut ett ord mot en synonym kan det hända att jag måste byta även ett annat ord, för rytmens skull. Ibland hör jag nästan någon sorts vers i huvudet – likt Shakespeares blankvers eller Molières alexandrin. Ibland gör jag det inte alls. Det varierar och jag vet inte alltid varför, men jag vet när det inte funkar, när det inte känns bra.

För mig som skådespelare är rytmen i teatertexten oerhört viktig. Under repetitionsfasen prövar skådespelarna texten på många olika sätt, men när pjäsen väl har nått premiär så sitter rytmen där – både i de egna replikerna och hur de studsar mot medspelarnas – och inom denna lagda ram förekommer oftast ganska små variationer från föreställning till förställning. Ensemblen måste kunna luta sig mot textens rytm som om den vore ett musikstycke som spelas efter noter. De måste kunna lita på att den finns där som en stomme. Det är en otroligt skön känsla att som skådespelare känna hur texten flyter på musikaliskt i samspel med de andra på scen: Om jag säger så säger du , då drar jag upp tempot där, betonar det och det och det stackaterat, du bryter mig och lägger upp bollen för att jag ska kunna smasha och sätta punkt. Paus. 

Skärmavbild 2018-10-31 kl. 22.40.25.pngJag har nyligen repeterat upp en pjäs som jag spelade i våras – Glashjärnan, en mellanstadiepjäs av Isa Schöier – och vi är just nu ute på turné i skolorna runt om i landet och spelar. Vi gör ofta så på Teater Martin Mutter, vi har långa uppehåll mellan spelperioderna av en pjäs, och efter en paus på ett halvår, ett år, blir jag alltid förvånad över hur mycket av pjäsens text som faktiskt sitter kvar. Ord kan falla bort, och tankarna bakom orden. Men rytmen finns där som ett kroppsminne, en melodisk slinga som väcker resten av pjäsen till liv.

Advertisements
This entry was posted in Debut. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s