Gästbloggare: Gabriella Sköldenberg

Gabriella Sköldenberg_1MB.jpg

Det pågår läslov. Någon har bestämt att vecka 44, när skolorna har stängt sin undervisning, då ska vi, stora som små, läsa – oj, vad vi ska läsa! Och jag som inte reagerar väl på att bli tillsagd vad jag ska göra, funderar på att ta en läsfri vecka som protest.

Barnsligt? Visst, dessutom kommer det inte att hända. För precis som så många andra måste jag ständigt läsa för att kunna bli en skrivande människa. Jag läser och tänker att ”vilket språk, så där bra kan jag aldrig skriva”. Jag tänker ”å, vilken smart historia, varför har inte jag kommit på den”. Jag tänker ”nu kom jag på en sak jag vill skriva”. Det pågår något i bakgrunden när jag läser, något som tar sig vidare in till mig eget skrivande.

Det finns även en annan läsning som är livsviktig för mitt skrivande: andras läsning av mina texter. Det tog mig väldigt många år att förstå hur viktigt det är att våga låta den egna texten möta läsare.

Anledningen till att det tog så lång tid för mig att komma till den insikten var rädsla. Rädsla för att vara dålig, att inte duga, att blotta tanken på att våga visa upp något för någon annan måste vara tecken på hybris, för hur skulle jag kunna tro att min text var värd att läsa?!

Så hamnade jag på min första skrivkurs och upptäckte att det faktiskt inte alls var så farligt att visa upp det jag skrev. Visst fattade jag att allt jag skrev inte glimrade, men framför allt hjälpte lärare och kursare mig att se att det fanns något i mina texter som faktiskt var värt att bygga vidare på.

trettondesommaren_4_.jpgDet var så min debutroman, Trettonde sommaren, kom till. Genom att andra läste mina första försök att formulera mig och sa att de gillade det. De läste om karaktären Sandra och berättade hur arg hon gjorde dem, att hon skrämde dem. De talade om tant Rut och hur hon påminde om tanter de mött i sina liv. De fick mig att se med nya ögon på berättaren Angelica, så att jag kunde arbeta fram henne tills hon blev tydlig. Utan de andras blick och läsning hade jag aldrig kunnat förmå mig själv att skriva och skriva om så många gånger som det behövdes för att Trettonde sommaren tillslut skulle kunna bli publicerad.

Nyligen började jag en ny skrivarkurs och mötte en lärare som under den första lektionen uppmanade oss till hybris. Att våga tro på våra idéer. Jag som sedan boksläppet i maj, har haft stora tvivel på att jag någonsin kan skriva något vettigt igen, tog hans ord med skepsis. (Jag har ju som sagt svårt när någon säger åt mig vad jag ska göra.) Men så bläddrar jag i Bodil Malmstens skrivarhandbok och läser följande rader:

Kom ihåg det, låt inte bedömningen, domaren i dig eller utanför, komma in medan du skriver.”

Så jag bestämmer mig för att börja med en ny vana: ta till mig andras uppmaningar. Jag läser vidare, jag omfamnar min idé med hybris och jag ger domaren utvisning medan skrivandet pågår. Jag uppmanar dig att göra det samma.

Gabriella Sköldenberg debuterade i maj 2018 med ungdomsromanen Trettonde sommaren (Natur & Kultur). En suggestiv och skrämmande skildring av en vänskap som spårar ur under ett sommarlov. Vill du komma i kontakt med författaren går det bra att mejla på g.skoldenberg@gmail.com. Instagram: @gabriella_skoldenberg

Advertisements
This entry was posted in Debut. Bookmark the permalink.

2 Responses to Gästbloggare: Gabriella Sköldenberg

  1. mocki2013 says:

    Visst är du bra Gabriella! Hoppas vi ses den 12 december. Hälsningar från Mocki

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s