En hyllning till alla kulturombud

 

IMG_4206.jpg

Jag skriver det här från ett rum på Brukshotellet i Fagersta. Det är inte första gången jag är här. De senaste femton åren har jag nog sovit här iallafall ett tiotal gånger och frukosten är faktiskt riktigt bra.

Vi är på skolteaterturné med mellanstadiepjäsen Glashjärnan. På morgnarna börjar vi klockan 7 med att hänga på låset till en lokal gymnastiksal IMG_4205.jpgnågonstans i Sverige. När vaktmästaren öppnat tömmer vi den fullpackade turnébussen på lådor och kablar, sittplatser och ljustorn, stativ och tunga mattor och bär in alltsammans och bygger upp en teaterscenografi mittemellan basketkorgar och fotbollsmål. Efter cirka två timmars intensivt bygge, teknikkopplande och
ljusriktning byter vi om och förbereder oss för att spela den första föreställningen för dagen, klockan 10. Och det är under denna sista timme som det ofta knackar på dörren till omklädningsrummet/logen.

Det är arrangören. Ortens kulturombud. Hon (för i 95 fall av 100 så är det enIMG_4213.jpg kvinna!) frågar försynt om hon stör och undrar om vi vill ha kaffe. Det vill vi! Ganska ofta har hon preppat en korg med varma drycker, ibland även mackor och frukt. Då blir vi så glada! Kulturombuden heter ofta Birgitta, Gun, eller Karin. Inte sällan jobbar de på biblioteket. Det är de som ser till att skolorna – även de som ligger långt ifrån storstäder – får besök av teater, av dans och musik, av författare som berättar om sina böcker. Det är de som på många sätt lägger grunden för barns intresse för kultur. Alla orter verkar inte ha fungerande kulturombud. Ibland köps IMG_4204.jpgteaterföreställningar in mer centralt, från kommunen. Det fungerar också, barnen får se teater, men kaffet och det personliga mötet uteblir, och ofta är skolorna sämre förberedda vilket lätt kan leda till motvilliga lärare som leder till motvilliga elever. Kulturombuden arbetar ofta i motvind. Flera har på senare år vittnat om att det blir svårare och svårare att få skolorna att vilja ta med sina elever på teater, även om teatern kommer till deras egen gymnastiksal. De har inte tid. De får inte in det i planeringen. Klassen är för stökig och tiderna i matsalen går inte att rucka på, så tyvärr… Det är väldigt olika från kommun till kommun, och mycket tror jag att det hänger på enskilda kulturombuds vilja och engagemang. Hur länge ska de orka?

IMG_3783.jpg

Skolteater är en form av tvångsteater. Men man kan också välja att se det som den enda riktigt demokratiska teatern. Alla elever har tillgång till den, oavsett ekonomi och bakgrund, oavsett bostadsort och föräldrars intresse. Alla behöver inte tycka om det de ser, men alla får möjlighet att se. Att bilda sig en egen uppfattning. Det är viktigt, tycker jag.

 

Advertisements
This entry was posted in Debut. Bookmark the permalink.

2 Responses to En hyllning till alla kulturombud

  1. Anna Alemo says:

    Och även en hyllning till dig och dina kollegor som kuskar runt och bjuder barnen på teater. Vilket fantastiskt jobb ni gör!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s