Det där med synopsis

1

Foto: Pernilla Dahlgren

Vi är alla olika när det gäller skrivandets hantverk. Det finns inga färdiga mallar eller regler för hur man bäst ska lyckas och trivas med sitt skrivande. Istället handlar det om att hitta sitt eget sätt.

När jag började skriva berättelser på mellanstadiet var det just genom synopsis. Vi hade fått en skoluppgift om att skriva en kort berättelse, men jag hann inte klart med min i skolan. Jag ville fortsätta, skriva mer, så jag tog hem den och gjorde en hel serie. Fem delar, med en generation av familjen Solstråle (jag var så stolt över det namnet en gång i tiden) för varje bok. Det var jätteroligt att komma på vad som skulle hända i varje del, vilka karaktärer som skulle vara med, men blev det någonsin skrivet? Nope.

I högstadiet fortsatte jag med synopsis. Jag hade en berättelse med två tonåringar som huvudpersoner, och jag började med att skriva deras namn, deras ålder, deras utseende, deras karaktärsdrag, deras bakgrund, ja typ allting, i en lång lista (jag hade läst i någon skrivbok att man skulle göra så). Och det var jätteroligt att skriva den där listan! Problemet var bara att när jag sedan började skriva stämde nästan inget mer än namnen längre.

Jag kan planera att en karaktär ska vara elak, men det är först när jag utmanar den karaktären i olika situationer som det blir upp till bevis om karaktären verkligen är elak. Och på något vis kan jag inte riktigt styra över hur det blir. Eller: det blir som bäst är när jag har tappat taget och berättelsen och karaktärerna är de som styr.

Nu för tiden har jag skrotat detaljrika synopsis, jag har fattat att det inte är optimalt för mig. Med Dagen du förstörde allt hade jag inte heller något synopsis från början, men en bit in i berättelsen kände jag ändå ett behov av att spalta upp vilka tidsresor som skulle göras med vem och det viktigaste som skulle hända däremellan. Därefter blev det lättare att skriva igen, när jag visste vad jag skulle skriva mot.

Fast det visste jag i och för sig hela tiden. Sista meningen var den första jag kom på. Men jag skrev den ändå inte förrän allra sist, för jag är också en sådan som måste skriva kronologiskt. Jag är helt fascinerad över sådana som skriver lite här och lite där, för mig hade det varit omöjligt. Jag tror det hänger ihop med att jag inte skriver synopsis och ofta inte vet någonting alls om karaktärerna förrän jag skriver fram dem i berättelsen.

Så vad föredrar du? Öppna fält där du får se vart stegen bär eller karta och kompass och detaljerad vägbeskrivning? Eller som jag då, som vill ha en väldigt översiktlig beskrivning men med frihet att lägga upp och ändra i rutten som jag själv vill.

Oavsett vilket tror jag det är bra att utmana sig själv emellanåt, prova att se vad som händer om man bryter från sitt vanliga sätt. Och med det sagt kan jag avslöja att med mitt nya projekt gör jag precis som jag brukar. En översiktig beskrivning av de viktigaste händelserna, för att veta vad jag ska skriva mot. Resten outforskad vildmark att ge mig ut på äventyr i.

Från att ha haft en trög start på NaNoWriMo med mycket plugg som tagit mitt huvudfokus, är jag nu äntligen igång på riktigt. Och jag kan inte komma över hur kul det är, att mejsla fram karaktärer och relationer och stämningar och hela hus och skogar.

Jag tror att varje skribent är unik och att det är väldigt individuellt vad som funkar eller inte. Men när skrivandet är som bäst, när vi äntligen kommer in i det där skrivflowet, när vi hittar precis rätt ord, när vi lyckas beröra, då upplever vi alla samma sorts magi. Och det är väl därför vi fortsätter, bokstav efter bokstav.

Annonser
Det här inlägget postades i Dagen du förstörde allt, författarens hantverk, Nanowrimo, Skrivprocessen, synopsis. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Det där med synopsis

  1. Anna Alemo skriver:

    Jag brukar bara skissa ner själva huvudidén väldigt kortfattat i ett dokument och samtidigt namnge och beskriva huvudpersonerna. Allt eftersom det dyker upp nya personer fyller jag på med deras namn och info. Under tiden jag skriver använder jag även ett ”Vad ska hända?”-dokument där jag kan skriva ner idéer som ploppar upp. Inte allt som kommer med i manuset sen dock.
    Jag måste också skriva kronologiskt eftersom mina karaktärer inte alltid gör som jag tänkt 😉 Det är liksom bara att hänga med och se vad som händer 😁

    • Linnea Dahlgren skriver:

      Ah, intressant! Och inte så långt ifrån mitt sätt. Jag hade antagligen haft nytta av ett ”vad ska hända?”-dokument att skriva upp random idéer i, eftersom jag glömmer bort hälften av allt jag kommer på vilket kan vara lite frustrerande 🙂
      Haha exakt, det är bara till att enjoy the ride 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s