En gemensam födelsedag

HelenaHedlund20171207013 kopia.jpg

Foto: Kicki Nilsson

Igår, den 14 november, fyllde jag och Astrid Lindgren år! Hon blev 111 år och jag fyllde jämna 40. Ja, vi är födda på Emil-dagen både Astrid och jag, och när jag var liten tyckte jag att det var ett rent magiskt sammanträffande! Jag minns att jag till och med skrev ett brev till henne en gång och berättade det. Jag fick inget svar.

Astrid var 38 år när hon debuterade som författare med Pippi Långstrump. Jag var 38 år när jag fick Det fina med Kerstin antagen av förlaget. Dock hann jag ju bli 39, ja nästan 40 innan boken väl kom ut, och det grämer mig lite grann. Det hade varit fint att fortsätta med våra magiska sammanträffanden. (Jag läste visserligen någonstans att den vanligaste åldern att debutera vid är just 38 … )

Efter att Astrid Lindgren debuterat hann hon med att ge ut 34 stycken kapitelböcker och 41 stycken bilderböcker. Där får jag ligga i om vi ska hålla jämna steg…

40-årsdagen firade jag, liksom så många andra födelsedagar de senaste 20 åren, med att bygga scenografi i en gympasal för att spela skolteater – igår i Järnboås utanför Nora. Även detta är faktiskt i grunden Astrid Lindgrens fel. Jag var bara två år när jag prövade rollen som Skrållan hemma i köket – jag stod och målade köksluckorna med en brödpensel och ville inte bli kallad vid mitt vanliga namn. img794.jpgJag var i tre-fyraårsåldern när jag fick se Siw Malmkvist som Pippi Långstrump på teater och jag minns det fortfarande. Jag minns klistermärket av Pippi som vi klistrade på frysen och dockan jag fick av mormor när jag fyllde år. Sedan lekte jag mig igenom Astrids persongalleri, prövade Madickenfrisyren och gick balansgång på takåsar, jag sprang barfota som Rasmus, var rufsig som Lus-Mia och sa “i smyg” som Lotta. Men främst var jag Ronja. När filmen kom blev jag som besatt! Jag sprang runt i säckväv en hel sommar, barfota och med en skinnrem runt magen, jag klättrade i träd och hoppade över helvetesgap. Om några kompisar kom upp på gården skrämde jag bort dem genom att skrika som en vildvittra. Och den sommaren bestämde jag mig för att jag skulle bli skådespelerska! Jag dagdrömde om att alla Ronjafilmer på något klantigt vis skulle komma bort eller förstöras och att de skulle behöva spela in en ny film. Allt skulle vara likadant, men hon som spelade Ronja skulle vara för gammal så de skulle ta mig istället. Därför övade jag mig intensivt på att klättra, simma, dyka, rida barbacka och springa barfota utan att visa att det gjorde ont i fotsulorna – ifall de skulle ringa och fråga.

Advertisements
This entry was posted in Debut. Bookmark the permalink.

3 Responses to En gemensam födelsedag

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s