Originalitetens förutsägbarhet

Veronica Almer press1

Foto: Jakob Almer

Jag vet inte om det beror på genren jag skriver i men ordet ”förutsägbart” träffar jag på väldigt ofta i romancesammanhang. Det är den kritik jag oftast får när det kommer till min bok. För gud va tråkigt, man vet precis hur den kommer sluta innan man ens hinner börja. Och ja, det gör man med min bok och med många andra romance. Men hörruni, det är en del av charmen med romance och för många läsare är det en trygghet, att veta att när man stänger boken är man inte frustrerad eller arg. Fast även om man vet att det är ett tillfredsställande slut känner man inte till resan dit, och det är det som gör det intressant.

Fastän jag är medveten om denna kritik, riktad mot romance, så stressar det här med originalitet mig när jag nu skriver igen. För på ett sätt vill jag undvika att hamna där samtidigt som jag känner; hur ska jag inte kunna göra det? Det var en fundering som drev mig till roten av problemet, vad är egentligen originellt? Jag brukar kunna gissa till mig slutet av en bok efter i genomsnitt 20 sidor. Det kvittar egentligen vilken genre det är, om det är feelgood eller deckare, till och med några romaner där slutet är trist kan jag gissa i förväg. Det är inte för att jag är värsta geniet, knappast, och jag tror det är många som känner igen sig i det här. Jag tror det bara beror på att vi har läst och sett så många filmer att få saker egentligen förvånar oss längre.

Till exempel finns det vissa typer av relationer som gärna berättas om och om igen på olika sätt och sammanhang men som kan härledas till Romeo & Julia, Mr Darcy & Elizabeth mfl.. Vissa historier berättas om på nya sätt med nya skådespelare alldeles för ofta, som A star is born som har blivit en hit i höst men originalet släpptes redan 1937 och där emellan har det gjorts två remake innan den som nu släpptes med Lady Gaga. Det här kan vi se med andra filmer också, jag vet inte hur många remake på Spindelmannenfilmerna jag har sett genom åren (alldeles för många). Till och med om handlingen sätts i en ny spännande fantasivärld eller dystopi kan de grundläggande byggstenarna i vad som driver huvudkaraktären, hur kärlek uppstår och vad den har för betydelse härledas tillbaka till vad vi har sett och läst om många gånger tidigare. Så en egentligen helt originell handling som förvånar oss är väl egentligen ganska svår att få till. Framförallt om man vill att läsaren ska må bra genom bokens gång. Det är alltid lättare att slänga in en dödlig tvist som sätter läsaren i en sits där den blir osäker på om sin favoritkaraktär kommer överleva. Men är det originellt? För det görs väl hela tiden?

I en värld som är långt ifrån originell brukar jag tänka på vad kloka Charlotte Cederlund en gång sa till mig under ett skrivgruppsmöte på just det här temat; det gäller nämligen att sätta handlingen i ett sammanhang som är originellt. Och med det tänker jag att hitta något i sin egna story som är speciellt just för det här manuset. Det kan vara karaktärernas personlighet, miljön osv. Jag tror man måste gräva sin egen väg i denna täta skog. Ifall det är enkelt, nej knappast. För som författare har du inte läst alla böcker, det finns säkert likheter med andra verk utan att man ens vet det.

Det som jag tror jag har tappat bort under den här skrivprocessen, på jakt efter den perfekta och originella handlingen, och jag inser det nu när jag skriver det här inlägget, är mig själv. Sunt förnuft, vilt hjärta, den kanske inte tilltalar alla men jag skrev den historian för att jag ville det och för att jag tyckte om den. Nu med nästa manus har fokus legat på att hitta ett spår som kan tilltala alla andra att jag har tappat bort mig själv på vägen. Se där. Skrattar åt mig själv, att det ska ta ett rörigt inlägg om originalitet för att inse det. Men ibland behövs det, antar jag.

Så mitt tips idag får bli att skippa strävan efter originalitet som sällan finns, skriv istället om det du känner för och som du gillar. Hjärtat, det är alltid en bra plats att börja.

Annonser
Det här inlägget postades i Debut, Romance, Sunt förnuft, vilt hjärta, Veronica Almer. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Originalitetens förutsägbarhet

  1. Anna Alemo skriver:

    Jag älskar böcker med lyckliga slut! Förutsägbart eller inte 😉
    Du kommer alltid med så bra tips 😃 Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s