Gästbloggare: Christina Schiller

christinas.jpg

Hej igen!

Det var ett tag sedan och jag är så glad över att vara tillbaka, om än bara för att skriva detta lilla inlägg om vad som hänt det senaste året.

Så, var ska jag börja?
Man brukar ju säga att livet är som en bergochdalbana men för mig har det senaste året mer varit som virvelvinden. Ni vet vilken karusell jag menar va? Jag kan ärligt säga att jag inte är ett stort fan av den, för trots att den ger en det där härliga pirret i magen så gör den mig även lite lätt illamående eftersom att man sällan lyckas hålla blicken fäst på den där punkten, på det som verkligen är viktigt och man sveps med och snart vet man knappt vart man ska titta. När man sedan äntligen lyckas ta sig av känns det som att hela världen fortfarande snurrar och det tar en stund innan man hittar balansen igen. Innan man hittar fokus.

Jag åkte glatt med i karusellen medan den snurrade fortare och fortare och det var inte förens jag tappade bort mig själv och min röst som jag insåg att jag verkligen behövde ta mig av. Uppvaknandet kom när jag var mitt i skrivandet av råmanuset till min tredje bok, som är planerad att släppas hösten 2019. Helt plötsligt kunde jag inte få ner någonting och det jag redan hade skrivit lät inte som mina ord utan som någon annans. I två månader skrev jag ingenting. Det gick inte och jag kan ärligt säga att jag började få lite smått panik då deadline närmade sig med stormsteg. Som tur är har jag en mycket smart äkta hälft som efter många samtal frågade mig varför jag fortsatte skriva då det gjorde mig stressad och irriterad mest hela tiden? Men det var jag väl inte, eller?

Nu i efterhand så kan jag se att jag var det. Allt handlade om att sälja in mina böcker och mig själv. Hela tiden. Jag bokade in signeringar och jagade media och försökte att vara någon som inte är jag. Att stå i centrum, synas överallt och ha allas ögon på mig, det är helt enkelt inte jag och när jag försökte att vara den personen, när jag låtsades vara någon som jag inte var så slog det till slut bakut och jag insåg att jag helt enkelt mår som bäst när jag får sitta i soffan med en kopp te och umgås med karaktärerna som finns i mitt huvud. Det är då jag är lycklig.

Så jag tog beslutet att sluta åka runt på en massa signeringar och istället satsa på några få som jag verkligen vill göra. Som jag kommer att tycka är roliga istället för stressande och som jag kommer att se fram emot.

Som till exempel bokmässan i Göteborg då jag stod i mitt förlags monter och signerade, hjälpte besökare att hitta nya spännande böcker att läsa (inte enbart mina egna) och fick prata med en massa härliga människor som älskar denna underbara genre lika mycket som jag. Visst tog det mycket energi, men det gav också mycket tillbaka genom alla härliga möten. För jag hoppas att ni inte tror att jag inte älskar att prata om mina böcker och mitt skrivande. Eller om romance i allmänhet. Eller att tipsa andra om böcker som jag älskar att läsa. Det gör jag, jättemycket, men det får inte ta över allting annat. Det måste finnas en balans och för mig är den balansen att göra några få signeringar och framträdanden om året och resten av tiden sitta i min soffa med en kopp te, min dator i knät och en rad karaktärer i mitt huvud som alla vill berätta sin historia för mig.

Jag är verkligen imponerad av alla de författare som är ute och träffar läsare, håller föreläsningar och samtidigt skriver sina böcker. Som syns högt och lågt. Och jag trodde att jag var tvungen att vara en sådan författare för att lyckas. För att nå ut genom bruset. Vi har väl alla hört frasen: Syns du inte, så finns du inte.

Det var något som jag också trodde stenhårt, jag skrev ju till och med ett inlägg här på debutantbloggen om det, men det finns många sätt att synas på och det gäller att hitta ett sätt som man är bekväm med, som hjälper och inte stjälper. För mig handlar det om att lita på att mina böcker är såpass bra att de säljer utan att jag måste stå i en ny butik varje helg och le tills jag får kramp i ansiktet medan jag för hundrade gången förklarar vad romance är.

Kanske kommer det att ta mig lite längre tid att nå mina mål som jag har om jag inte är ute och syns överallt, men jag bryr mig faktiskt inte om det för jag får mer tid till att göra det jag älskar.
Skriva.

Och jag måste säga att än så länge är jag rätt så nöjd med mitt beslut. Mitt tredje manus i Forsberga serien blev färdigt i tid till deadline och just nu håller jag på och redigerar det. Men det är inte allt, för jag har dessutom hunnit med att skriva ytterligare ett råmanus som blev färdigt nu i dagarna och är en helt fristående historia som jag så småningom ska hitta ett förlag till, men det tar jag tag i nästa år.

Ibland måste man helt enkelt våga hoppa av karusellen och göra det som är bäst för en själv och inte det som man tror förväntas av en.

Tack för att du läst ända hit.
Jag lämnar er med dessa ord: Glöm aldrig varför du började skriva!

Kram på er ❤

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Advertisements
This entry was posted in Christina Schiller, Debut. Bookmark the permalink.

3 Responses to Gästbloggare: Christina Schiller

  1. Pingback: Vara sig själv trogen | Debutantbloggen

  2. Som alltid, lika klokt. Roligt att läsa ett inlägg från dig här igen och tack för att du delar med dig av dina erfarenheter.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s