2018- mitt år som debutant

Veronica Almer press1

Foto: Jakob Almer

Det här är mitt nästsista inlägg på Debutantbloggen och att säga att det känns konstigt räcker inte riktigt till. Bloggen och ni kära läsare har varit min kompanjon under en minst sagt spännande och förvirrande period. I ett av mina tidigare inlägg skrev jag att det kändes som att jag tagit ett kliv ut ur ett flygplan med fallskärm på ryggen. Ovetande om hur upplevelsen skulle kännas och vem jag är i slutändan, när jag har landat. Så skulle jag bäst beskriva 2018, jag hade som mål att landa men året har istället  handlat om resan dit. Med bara två inlägg kvar ville jag idag ta upp höjdpunkterna under mitt debutantår 2018 och nästa vecka vänder jag blicken framåt, mot 2019.

Precis innan jul fick jag hem 1000 exemplar av Sunt förnuft, vilt hjärta. Jag kommer ihåg att jag hade väntat hela dagen på lastbilen och när jag hämtade sonen på dagis fick jag äntligen samtalet att de väntade på mig. Med två barn under armarna sprang jag till bilen. Känslan när jag för första gången såg den där pallen lastas av lastbilen var en blandning av skräck och förväntan. Där efter följde en ganska dramatisk timme när jag ensam med två barn och med stundande regn sprang in med 1000 böcker #träningsvärk.

 

IMG_5581

Mitt första inlägg på Debutantbloggen var också en milstolpe. Jag vet inte hur många gånger jag läste igenom inlägget men minst 10 gånger innan jag vågade trycka publicera. Kort därefter, den 8:e januari hade jag min releasefest. Alla vi som drömmer om att bli publicerade har säkert olika saker man vill uppleva, att få hem boken i tryck för första gången, magiskt. Releasefesten, då man för första gången får signera sin bok. Första recensionen och om den dessutom är positiv, gud, det är helt otroligt. Jag fick senare reda på att min bok skulle ges ut som ljudbok på Saga Egmont och att duktiga Julia Dufvenius var uppläsare (WOW!). Fick även uppdraget att komma tillbaka till biblioteket i min gamla hemby och prata romance. Mitt besök inspirerade personalen att starta en romance- och feelgoodsektion. Hur otroligt är inte det? Snacka om att dessa stunderna gjorde mig ödmjuk och, om något, väldigt tacksam!

IMG_5945

Releasefest den 8/1

De första månaderna hände allt det här på en och samma gång och jag kom ihåg att jag kände mig överväldigad och inte riktigt hann njuta i processen. Lyxproblem kanske? Men när man har haft författardrömmen så länge som jag vill man inte rusa igenom varje känsla, men tyvärr blev det så. Jag hade också kontakt med ett förlag som var intresserad av mitt andra manus och jag kände mig toppen. Det var nu allt hände! Sedan närmade sig sommaren och jag hade inte skrivit något under våren, det var svårt med tanke på att jag var föräldraledig med dottern samtidigt som jag försökte mig på att sälja böcker och hade lagt alla ägg i den här förlagskontakten… men när det sket sig så kände jag att allt stannade upp och jag insåg att den intensiva våren hade nästan tagit alla mina krafter. Sommaren fick stå för lugn och återhämtning.

IMG_5994

Framsidan i Lokaltidningen, det var också en kul upplevelse 🙂

Med  nyfunnen energi och stabilitet inledde jag hösten och jag skulle då äntligen få skriva fyra dagar i veckan, 9-15. Det här var också en dröm som gick i uppfyllelse efter att ha skrivit i 10 år vid sidan av allt annat, ni vet säkert vad jag menar. Men problemet är att jag inte riktigt hunnit njuta av det på grund av vab och försäljningspress. Mer om det kan ni läsa i det här inlägget.

2018 har verkligen bjudit på sina upp- och nergångar. Jag gillar att se hur min egen utveckling alltid är i rörelse. Som 32 åring har jag startat en helt ny karriär efter att gått så många år med en författardröm. Men vad händer egentligen när drömmen går i uppfyllelse? Lever man på rosa moln? Nja, inte riktigt. När drömmen går i lås öppnar man upp en dörr till en hel hop av nya utmaningar. Det var jag inte förberedd på, naiv som jag ibland föredrar att vara (alltid hoppas på det bästa). Jag ville ha stunden bland de rosa molnen och istället tvingades jag lära mig hur tuff bokförsäljningsbranschen är och bara för att man har fått ett bokkontrakt betyder det inte att din författarkarriär är säkrad. Jag är definitivt inte klar med denna resan men jag känner att jag inte längre yrar runt i luften och letar efter känslor jag bör känna. Precis som med allt annat i livet, blir det inte alltid som det är tänkt men det betyder inte att det blir dåligt. Jag har accepterat att jag inte är en försäljare, min passion ligger i att skriva böcker. Och det är okej. Helt ärligt, är det alldeles underbart att inse det. 2018, mitt debutantår, jag älskar det i slutändan för det har utmanat mig på alla plan! Jag är tacksam för skratten, tårarna, den yra förvirringen och den sprudlande lyckan.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Debut, Sunt förnuft, vilt hjärta, Veronica Almer. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till 2018- mitt år som debutant

  1. Anna Alemo skriver:

    Fin summering och vad mycket som hänt 2018! Jag kommer sakna att läsa din inlägg 🌸💕 Men jag fortsätter att stalka dig på sociala medier och läsa din blogg 😉🤗

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s