Att skriva på känn

Jens Mattsson

Mitt skrivande började som barn. Skolan passade mig inte alls de första åren. Det enda som jag egentligen gillade var den fria skrivningen, när man fick hitta på precis vad som helst så länge man skrev ner det. Det fanns inga krav på att man skulle fortsätta på det man börjat, varje tillfälle var ett nytt oändligt fält av möjliga berättelser. Så här i efterhand vet jag inte riktigt varför men den känslan tappade jag sedan bort någonstans på vägen.

Jag hade alltid läst väldigt mycket, vilket hade lett mig till att läsa både litteraturvetenskap och sedan bibliotekarie, men aldrig sett kopplingen till skrivande. Det var egentligen inte förrän jag verkligen behövde en studiepaus under bibliotekarieutbildningen som skrivandet dök upp som något jag kunde göra.

Det blev ett oerhört roligt år på skrivarlinjen på Sörängens folkhögskola i Nässjö. Där återfann jag det kravlösa skapandet från min barndom. Varje vecka var det nya utmaningar i prosa och poesi för att vi skulle få prova på så många verktyg i verktygslådan som möjligt. Jag skrev och skrev och skrev. Hela tiden nya saker men det var aldrig något problem med att skriva.

När året sedan var över var det som att skrivandet också var det. Jag kanske skrev lite här och där, men det blev mest låttexter till vårt band. Texter som jag förvisso är stolt över men det kändes inte som samma sak. Det var först när min kompis Camilla startade en skrivarcirkel för fem år sedan och sökte deltagare som jag tänkte att jag kanske skulle testa att skriva igen. Cirkeln fick det fyndiga namnet Penndraken för det var fokus på den fantastiska litteraturen som gällde. Varannan vecka träffades vi och fick återkoppling på de noveller vi lämnat in föregående gång. Vi turades om att hitta på skrivaruppgifter, men de var alltid helt olika och återigen skrev och skrev och skrev jag.

Det är en fantastisk ynnest att ha en skrivarcirkel som alltid ställer upp och läser det man skrivit, som sågar det som är dåligt och hjälper en att hitta vad det är i texten som faktiskt fungerar, och jag har turen som har hittat en grupp som fungerar så bra ihop. Till och med när jag överraskade med ett bilderboksmanus kom de med riktigt bra återkoppling som jag kunde använda.

Nuförtiden träffas vi inte lika ofta, och vi skriver inte längre noveller utan alla har sina egna skrivprojekt som vi försöker hjälpa varandra med, men det är fortfarande lika roligt. Jag har också kapitulerat inför att jag är en sån där författare som man brukar varna för i böcker om skrivande. En sån där som bara skriver på känn, fast de flesta menar att man ska sitta ner och skriva varje dag oavsett om man vill eller inte för att det ska bli något skrivet. Men jag får avsluta med att citera min farfar: Alla sätt är bra utom de dåliga.

Annonser

Om Jens

Jag heter Jens och är författare av bland annat bilderböcker.
Det här inlägget postades i Jens Mattsson. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Att skriva på känn

  1. Ping: Att gå skrivarkurs | Debutantbloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s