Berättelsens källa

Jens Mattsson

Många undrar, var kommer dina idéer ifrån? Oftast finns det inget rimligt svar, idén är bara ett resultat av en mängd olika intryck från många olika håll som sedan långsamt puttrat i det undermedvetna innan de format en färdig idé. Men ibland finns det faktiskt ett svar på frågan.

Vi är lajon! är sprungen ur kombinationen av tre saker: Dels jobbade jag som barnbibliotekarie på folkbiblioteket i Löddeköpinge. Varje fredag klockan tre hade jag sagostund och högläste tre bilderböcker. Gör man det några år har man läst en hel del bilderböcker. Både som högläsning, vilket gör en verkligt medveten om texten, men också bara som läsning, för man måste ju läsa en del böcker för att välja ut  tre som passar ihop

Dels hade min kompis Frida snöat in på att bli bilderboksillustratör och kunde berätta allt om hur det funkade. Sådant som jag inte ens hade reflekterat över i mitt bilderboksplöjande. Som att svenska bilderböcker oftast är på 24 sidor, att det finns något som kallas tapetsida och man kan inleda berättelsen redan där och vilka svenska förlag som gav ut bilderböcker.

Kombinationen av de två gjorde att jag först tänkte skriva en bilderbok som Frida kunde illustrera. Det manuset blev rätt dåligt eftersom det utgick från en rolig idé istället för från barnets blick och värld, och innehöll detaljerade illustrationsanvisningar, något som tydligen är döden för illustratörer. Jag får erkänna att manuset var starkt influerat av den danske författaren Oscar K. och att jag tänkte att det var därför ingen fattade det. Eftersom jag lider av Pippi Långstrump-komplex (“Det där har jag aldrig gjort, det kan inte vara så svårt”) gav jag mig istället på att illustrera själv men det visade sig vara precis så svårt som det är: Man måste kunna rita och jag körde fast redan på skapandet av huvudkaraktären…

Jag insåg att det nog inte är illustratör jag ska bli och övergick till att skriva helt andra saker. Men så en helg fick jag bara namnet “vi är lajon” i huvudet och såg två syskon framför mig. Två syskon som sett David Attenboroughs lejonfilmer lite för många gånger. Den tredje pusselbiten var på plats och jag skrev manuset under två hetsiga dagar och var rätt nöjd med det

Men ingen text är bra från början. Med hjälp av min skrivarcirkel, och min sambos manusfixar-skills, lyckades jag sedan omarbeta det till något som jag var riktigt nöjd med – helt utan illustrationsanvisningar! Men då hade Frida tappat sugen på att illustrera. Hon uppmuntrade mig istället att skicka in manuset, för det här var mycket bättre än det förra, och det var ju tur det. I augusti får ni se om ni håller med.

Annonser

Om Jens

Jag heter Jens och är författare av bland annat bilderböcker.
Det här inlägget postades i Jens Mattsson. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Berättelsens källa

  1. Linnea Dahlgren skriver:

    Vilken process! Och vilken himla gullig titel, ser fram emot att läsa boken i augusti 🙂

    • Jens skriver:

      Vad är det de säger, att det bara är det svåra som är värt att göra? 😉
      Vad roligt att du tycker det, jag längtar också!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s