Hästarna i byrålådan

Idag tänkte jag bjuda på hur det kan gå till när jag skriver om en text. Det här stycket, Hästarna, som ni kan läsa ett utdrag ur nedan, började jag skriva på när jag deltog i Nanowrimo 2012. Då gällde det att skriva som tusan. Skriva och skriva så mycket som möjligt. Jag använde mig av flödesskrivning. Flödesskrivning är en metod jag ofta använder för att komma igång med skrivandet och då är det fri skrivning som gäller, utan att rätta stavning eller ändra i texten. Det blir en övning i att bara skriva och inte lägga till någon värdering.

Idén till stycket kommer ifrån ett minne av när jag som 12-åring följde med en kompis hem för att rida på hennes hästar. Minnet utgick från en känsla: att jag var livrädd för hästarna. En av dem brukade nämligen bitas och sparkas. Men ändå kände jag fascination för de stora djuren och beundrade min kompis som var så modig och kunde hantera dem.

Stycket om Hästarna hamnade i min digitala ”byrålåda” bland andra scener som sparats. Några år senare gick jag en skrivarkurs och började experimentera med olika textformer för att se vad som kunde hända. Då plockade jag upp Hästarna och arbetade om texten. Jag hade Stace Budzkos (lärare och författare som skriver flash fiction) ord i bakhuvudet.Focus on the powerful image(s)” Så jag tog min långa byrålådetext och strök under de ord och delar som tilltalade mig mest i flödestexten. Radade upp dem som en inköpslista och sedan skrev jag om. Missbrukade radbrytningar och höll fokus på de ord som jag kände mest för. Tills slut hade jag skrivit om scenen till prosalyrik och det blev det mycket tydligare vad jag ville berätta.

Har du någon text som ligger där bortglömd och vissen i byrålådan? Ta upp den och testa att ändra formen. Är den skriven i traditionell text, skriv om till prosalyrik eller varför inte poesi. Har du en dikt, testa och skriv om den till traditionell text.

Här bjussar jag på stycket Hästarna i två olika versioner:

Hästarna (2012)

Jag och Anna byter om i deras källare där det är fuktigt och kalt. Jag har mina blå ridbyxor med tygförstärkning vid insidan av låren, Anna har riktiga bescha ridbyxor med skinn över hela rumpan och insidan av benen. Vi har båda ridstövlar i gummi som vi drar på oss halvvackandes för balansens skull. Vi tar ridvantar med noppror på och hjälmarna. Sedan går vi mot stallet.  De är i stallet som är svagt upplyst av nakna glödlampor i taket. Grimmorna hänger på spikar inne på väggen och Anna ger mig den ena. I hagen finns det sju hästar, vi ska få tag på fordingarna Tindra och  Ronja. 
”Kom då hästarna” ropar Anna och stövlar ut i hagen. Jag följer tyst efter.

Hästarna (2014)
Jag får knottror på armarna
Ryser när ridbyxorna korvar sig vid låren.
Ridvantarna med gumminoppror på
Hjälmen sitter snett hur jag än gör.
Känner mig töntig med hakskyddet som luktar svett.
Stallet är svagt upplyst av nakna glödlampor i taket.
Grimmorna hänger på spikar inne på väggen och Anna ger mig den ena.
Hur fångar man en häst med den här?
Anna skrattar och stövlar ut i hagen
   ”Kom då hästarna” ropar hon och de kommer som en storm.
Annonser

Om Ina Lagerwall

Debuterar med Vi går varvet som kommer ut på Rabén och Sjögrens förlag sommaren 2019.
Det här inlägget postades i Debut och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s