Pinsamt!

Många är vi som i smyg bläddrat fram till de där snuskiga scenerna i Grottbjörnens folk. Läst Kram och Puss i smyg bakom en hylla i biblioteket. Tittat i böcker om hur bebisar blir till och skrikit i kör när bilder av nakna vuxna bläddrades fram. Under 80-talet var jag och mina trettonåriga kompisar som blodhundar på jakt efter de där ”pinsamma” böckerna. Men vad jag kan komma ihåg fanns det ingen litteratur som var anpassad till vår ålder. Det fanns bilderböcker där man ingående förklarade hur barn blir till eller böcker anpassade för vuxna och ungdomar där de hade sex. Det fanns ingenting för oss som var för unga för sex men som var väldigt nyfikna på våra egna kroppar och andras i samma ålder.

Liv, min huvudperson i Vi går varvet, är nyfiken på sin kropp. Hon utforskar den och känner lust. Det pirrar och kryper och hon vet inte hur/vad hon ska göra. Hon vågar inte prata med någon. Hon känner både glädje och skam över sig själv. När jag höll på att skriva berättelsen hade jag ett problem med hur jag skulle skildra en 13-årings tankar på ett bra sätt. Jag tänkte att om jag skulle skriva om lust skulle jag veta precis vad jag höll på med så det inte blir fel, eller uppfattas fel. Jag tänkte att det krävs en erfaren författare för att skriva om ämnet. Detta var precis efter Mårten Melins bok Lite mer än en kram som väckte debatt där en del vuxna, mest föräldrar och lärare, inte tycker att barn ska läsa om sex. Men jag tänkte att dessa böcker verkligen behövs, böcker som på ett ärligt vis berättar om hur det är att upptäcka den egna lusten. Särskilt om att visa varandra respekt och att inte göra mer än man själv vill och är redo för. Ämnet känns för viktigt att undvika.

Men hur skulle jag kunna skildra den nyvakna lusten hos Liv? Hur lägger jag mig på rätt nivå här? Jag ville skildra en ung 13-årings lust så att det känns verkligt men utan att det blir för mycket. Jag vill inte skilda sex, Liv är bara 13 år och det är för tidigt. Men den vaknande lusten är så närvarande i en 13-årings tankar att det vore konstigt om Liv inte tänker på det.

Jag tror på inspiration från andra och därför läste jag det som då fanns att få tag på om tonåringars lust. Vilket inte var mycket! Från tidskiften KP fick jag en bild av hur det pratas om ”pinsamma” saker som sex, mens och kroppen. Mårten Melins böcker Lite mer än en kram och Mycket mer än en puss har jag använt och snott ifrån, men det säger han att man får. När jag började skriva texten om Livs lust började jag med att härma, för att jag skulle våga ta steget och skriva om ämnet. Det funkade, det var som att komma över en tröskel för sedan kunde jag skriva scenen på egen hand.

Det som också hjälpte mig i skildringen av pirret var att minnas hur det var att upptäcka min egen lust som 13-åring. Jag skrev ner mina minnen. Det är ju enklast att skriva om det som man själv känner till. Den texten behåller jag däremot för mig själv.

Det finns fortfarande för få skildringar av tonåringars lust på ett bra sätt. Många flickor i böckerna jag läst känner någon grad av skam för sina kroppar och för att de onanerar, får bröst, har mens. Detta gör mig så ont att läsa. Det behövs fler författare som vågar ta upp ”pinsamma” ämnen och skriva anpassat efter ålder.

Nu på senare år har det kommit några riktigt bra skildringar av sex för unga. Jag kan varmt rekommendera Anna Ahlunds Du, bara. Hon är en mästare på att skildra det där fina sköna pirret. ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s