Att skriva fackbok: De tidskrävande rosa pinvinerna

Mirijam Greyerhofer

Mirijam Geyerhofer

Har jag berättat att jag är journalist i grunden? Jo men det har jag nog. En sak som journalister är (eller, borde vara i alla fall) bra på, det är att göra research. Jag är väldigt glad att jag har all den erfarenheten nu när jag skriver en fackbok. Att skriva en skönlitterär bok kräver självklart också sin beskärda del av efterforskningar, men till skillnad från min text så kommer en romanförfattare undan med att hitta på egna saker där det fattas material. Om man inte vet exakt hur ett korsvirkeshus på Österlen såg ut på sent 1700-tal så är det bara att skarva lite och hoppas att ingen nitisk antikvarie går i taket när boken släpps.

När det kommer till populärvetenskapliga texter är det inte riktigt lika lätt att fantisera ihop ett kapitel eller två där kunskapen brister. Och en sak som jag inte var beredd på i detta arbete var den enorma mängden text som ska läsas. Jag förstod så klart att det var mycket att skriva, men att det skulle vara ett så tidskrävande jobb att samla in all information, det var jag lyckligt ovetande om innan jag sparkade igång Scrivener och laddade upp min manusmall.

Ett exempel: Jag hittade ett påstående på en hemsida hos en psykolog som jag kände att DET MÅSTE JAG HA MED I BOKEN! Men hur skulle jag kunna veta om det stämde? Psykologen hade ingen källa utan nämnde det endast i förbifarten i ett stycke text som handlade om något annat. Vi tar ett hittepåexempel för att ni ska fortsätta läsa den här texten och inte gå igång för mycket:

”Det finns rosa pingviner på Sydpolen”

”VA? ROSA PINGVINER!? ÄR DET SANT?” Jag googlade genast och hittade en liknande artikel på ämnet på Expressen Hälsas web. Där fanns det en ganska svag källa av typen ”forskare från X-universitetet har sett att det finns rosa pingviner på Sydpolen”. Så jag sökte på universitetets namn och rosa pingviner och hittade efter en stund något som låg publicerat på pubmed – och sedan var det bara att sätta igång och läsa sida upp och sida ner av akademisk brittisk forskartext med väldigt många svåra ord. Plötsligt dök de rosa pingvinerna upp, men som ett litet bihang bara. Något som visst råkat upptäckas i samband med en annan studie. Sagt och gjort, här fanns det ju bevis för att det som stod hos psykologen var sant, så jag (typ) copy pasteade in ”Det finns rosa pingviner på Sydpolen” i min text och hällde upp en till kopp kaffe.

Det tog totalt tre timmar.

Ungefär där insåg jag vilken extremt dålig timlön gemene person får på att skriva en bok. Nu tog ju inte alla meningar i boken tre timmar att skriva, för då hade förordet knappt varit klart än. Men när jag tänker tillbaks på den här perioden av mitt liv så känns det som att jag läst mer än vad jag skrivit. Blir det fler böcker ska jag sätta en timer och se vad som faktiskt tar längst tid – att skriva en bok, eller att läsa allt som behövs för att kunna skriva den.

Eller nej förresten, nästa gång blir det en roman nedskriven fritt ur min egen fantasi.

Annonser
Det här inlägget postades i Debut, Fackbok, Mirijam Geyerhofer, research. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s