Ordtjuven

Ett av mina bästa skrivtips är att läsa. Men åh, tänker ni, det tipset har jag hört förut. Till exempel från Jens senaste inlägg här på bloggen. Men jo, säger jag, vi är så många som tjatar om det för att det är viktigt att ha koll på särskilt ens egen genre om du vill bli utgiven. Vad finns redan? Kan jag göra något nytt? Kan jag göra det bättre?

Ibland när jag har kört fast i skrivandet kan jag läsa något jag verkligen gillar, sedan härmar jag stilen och skriver om flera gånger tills det är min text. Ja jag tjuvar, ganska ofta faktiskt. Till exempel började jag med att tjuva när jag skulle hitta mitt sätt att skriva.  Under en skrivarkurs var ett av målen att hitta sin egen berättarstil, sitt egna litterära fingeravtryck. Kanske känns långsökt att ta någon annans grej då. Men jag ska förklara.

Först funderade jag över vilka böcker jag tyckt var bra. Sedan läste jag om mina favoriter för att fundera över vad som var bra i dem. Det som kom fram var att det kortfattade koncentrerade språket tilltalade mig. Sedan plöjde jag igenom allt som fanns i diktprosa, kortprosa, dikt och noveller för barn/unga. Utbudet var väldigt begränsat men några favoriter var: Sonya Sones Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet. Båda skrivna i formen prosalyrik. Sones är en mästare på radbrytningar. Jag älskar hennes insprängda figurdikter och intensiva kärleksskildringar. Ingrid Olssons samling kortnoveller Blink, blink med stjärnan är också mästerligt skrivna, där varje ord är valt med stor omsorg. När jag hade läst testade jag själv att skriva kortprosa. Först härmade jag Sones och Olsson men efterhand så hittade jag min egen stil.

Ibland tjuvar jag information från böcker för att se hur författaren gått till väga rent tekniskt. En bok jag länge tänkt läsa men som av någon anledning har fått stå kvar i bokhyllan är Sandra Beijers Det handlar om dig. När jag skulle börja bearbeta om mitt manus rekommenderade min förläggare mig att läsa den. Det gjorde jag och sedan använde jag mig av detta när jag bearbetade om Vi går varvet från prosalyrik till traditionell text. När jag läste Beijer var det med fokus på hennes teknik. Till exempel att nytt stycke betyder tidshopp och att Beijer använder ca 10 ord per rad och att en sida är max 23 rader lång. Det blir max 230 ord per sida. Inget kapitel är mer än tre sidor långt. Sedan använde jag mig av den informationen när jag arbetade om Vi går varvet. Ett bokavtal senare är jag ganska stolt över att kunna ordtjuva.

Annonser

Om Ina Lagerwall

Debuterar med Vi går varvet som kommer ut på Rabén och Sjögrens förlag sommaren 2019.
Det här inlägget postades i Debut, Ina Lagerwall och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ordtjuven

  1. Carina skriver:

    Så spännande!
    Vilken resa du gjort i ditt skrivande!
    Grattis!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s