Ladda om och sikta framåt.

Pia Kask
Pia Kask, fotograf Magnus Johnsson

Nu har manuset till min debut, spänningsromanen Bestraffaren, mellanlandat på förlaget inför tryck och snart är berättelsen huggen i sten, det vill säga inbunden mellan pärmar, inläst hos ljudboksproducent och digitaliserad för e-boksläsare. Även om jag skulle komma på en aldrig så snärtig twist som skulle passat finfint i boken så är det försent nu. Förhoppningsvis har till och med de där sista irriterande korrekturfelen som hela tiden försökt smita undan våra granskande blickar fångats in och tillrättavisats. Man skulle kunna tänka sig att det är då det stora vemodet rullar in, som det sjungs om ibland. Tvärtom, det är nu det är dags att ladda om, sikta framåt och börja skriva på del 2 i serien om Hannah Fors och Henrietta Rollins.

Den första idéverkstaden för del 2 innehöll en intrig som dessvärre satt på tvären mest hela tiden jag funderade på den. Ibland blir det så, att karaktärerna inte passar i sina roller och att berättelsen är full med slukhål där logiken och spänningen ramlar ner och aldrig lyckas ta sig upp igen. Till och med arbetstiteln, Älskaren, var långt ifrån klockren, i mina värsta stunder tedde den sig mer som ironisk. Jag gillar verkligen ironi, uppfödd på 60-talet som jag är, men i det här sammanhanget blev det mest skevt. Till slut, när arbetet med del 1 obönhörligt ryckte allt närmare upploppet, låg paniken på lur och tanken på att skrota hela handlingen i nästkommande bok blev allt starkare. Men vad skulle jag hitta på istället? Eller skulle jag gå direkt på den redan ganska väl utfunderade del 3 och ge mig själv ett år att komma på en ny intrig till vad som i så fall skulle bli den tredje delen i serien? Näe, del 3 är del 3 och den berättelsen var inte alls intresserad av att byta plats i kön.

När nöden är som störst, även om det i det här fallet kan tyckas gälla något som krasst kan betraktas som ett I-landsproblem om vi lyfter blicken från datorskärmen och tittar ut i en värld som allt oftare ter sig vara på väg att fullständigt kantra av flera anledningar, är ändå författarens musa i bästa fall som mest på hugget. Plötsligt en kväll i soffan framför teven så bara fanns den där i huvudet. Handlingen i del 2, som en lång och rak motorväg utan minsta bula i asfalten och i det stora hela klar från första till sista sidan och med en rad karaktärer som alla, även om de var lätt yrvakna, hade full koll på sina roller. Till och med arbetstiteln, Älskaren, satt den här gången som en smäck. Vad som fick idén att explodera just där och då minns jag inte ens. Det kan ha varit något litet, som en kort scen eller en halvt meningslös bireplik i bakgrunden i teveserien jag kollade på, men något fick hjulen att snurra i alla fall.

Så nu väntar jag bara på dagen då jag får börja skriva på riktigt. Väntar? Japp, min skrivprocess ser ut så. Jag vill ha många ostörda timmar i sträck och helst under flera dagar i rad där kaffet kallnar bredvid datorn och middagen kan bestå av havregrynsgröt via mikron eftersom det går snabbt och jag gillar verkligen havregröt. Åtminstone i den första grovjobbsfasen när det handlar om, att genom slit och flit, disciplin och en och annan chokladpralin, få upp så mycket text som möjligt på skärmen, det vill säga producera den där massan av bokstäver och meningar som utgör råmanuset. Men det är på gång. När resten av världen firar påsk kommer jag och mina karaktärer att fira skrivhögtid. Från mitten av april och nästan två veckor framåt kommer vi att tillbringa nästan all vaken tid tillsammans, från tidig morgon tills vi slutligen kasar ner i soffan framåt kvällen för att svalka hjärnan med en teveserie eller film. Tillsammans ska vi ladda om och sikta framåt.

Annonser
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Ladda om och sikta framåt.

  1. Jenny Fikke skriver:

    Jag gjorde inte riktigt som du, jag skrev hela berättelsen från början till slut innan jag sedan delade upp där första boken skulle sluta. Vi är ju alla olika men det sättet fungerar perfekt för mig, saker och ting kan ändras men helheten i berättelsen finns kvar. Visst är det underbart att skriva? Ha en fin dag.

    • Pia Kask skriver:

      Ja, det viktigaste är ju att hitta det som fungerar för en själv😊 Ha en fin dag du också!

  2. Fundersam skriver:

    Oj, vad jag väntar på att det där ska hända någon gång. Att handlingen i en av mina alltför många bokidéer helt plötsligt ska visa sig hålla ihop från början till slut. Undrar om jag någonsin får uppleva den känslan.

    • Pia Kask skriver:

      Ja, det känns verkligen som en lottvinst…😉 Men ge inte upp hoppet, plötsligt händer det. Allt gott och lycka till med skrivandet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s