Hej marknaden!

Pia Kask
Pia Kask, fotograf Magnus Johnsson

För ett par veckor sedan var det äntligen dags att träffa förlagets marknadsansvarige och gå igenom olika åtgärder och kanaler som kan användas för att uppmärksamma omvärlden på min kommande bok. Efter en lång och tryggt händelsefattig bussresa letade jag upp restaurangen där jag skulle träffa Susanne på HOI, och efter en god högrevsgryta var det dags att snacka allvar, även om det också blev en hel del skratt och jämförande av skriv- antagnings- och utgivningsprocesser, med hög igenkänning.

Sådana här möten är guld för en aspirerande/blivande och säkerligen även de flesta redan varande författare, tänker jag. Efter alla timmar, dagar, månader och i mitt fall till och med år är det fantastiskt kul att äntligen få prata, speciellt med ett genuint intresserat proffs, om allt som man annars för det mesta bara upplever i ensamheten inne i bubblan; skrivandet, karaktärer som lägger sig i handlingen, hur historien utvecklat sig genom ändlösa redigeringar, mål med författarskapet (tja, världsherravälde förstås), mål med boken (öh… Netflixserie?) och allt annat som kretsar kring den där bokbebisen som snart ska ta sina första steg ut i världen (och ja, gällande målen så måste man väl få drömma lite va?)

Världen är full av böcker vars skapare vill att någon, eller helst väldigt många, ska läsa just deras resultat av månader av blod, svett, tårar och stolthet. Och det är här det är dags att som debuterande författare ta det där klivet ut ur den snäva komfortzon man mutat in hemma vid skrivbordet. Det är med en viss kluvenhet jag ser fram emot detta. Att exempelvis mejla okända människor och framställa mig själv som tillräckligt intressant för att bli inbjuden att prata om mitt författarskap inför en flock främlingar med förväntningar på att den stunden ska vara värd någon timme av deras liv. Bli intervjuad av de lokala tidningarna. Kanske kommer det rentav att dyka upp en blänkare i någon mer nischad publikation. Signeringar i bokhandeln går inte att smita undan från, men tänk om ingen ens kommer fram och säger hej? Bäst att ställa fram en skål med godis på bordet, inget bryter väl isen som dumlekolor? Portarna till komfortzonen slås snart upp vid gavel och det är bara att sträcka på ryggen och ta klivet ut.

Samtidigt ser jag verkligen fram emot boksläppet och allt vad det innebär. Att få prata om boken med alla som vill lyssna. Kontakten med läsarna, både i sociala medier, men mest av allt faktiskt i levande livet, snälla recensioner (de elaka tänker jag bara läsa om de verkligen är konstruktiva i sin kritik), planeringen inför bokmässan (och eftersom det är mitt livs första besök blir det urpremiär för mig) samt den där känslan som man knappt får säga högt i Janteland, att det känns galet skönt att få lämna ett litet men ändå bestående intryck efter sig. En bok, en berättelse om några sköna typer som inte liknar några andra ni stött på tidigare. Det är något väldigt speciellt med det här att debutera. Och hur darrigt det än känns i benen inför alla steg som ska tas under det här året är jag fast besluten att göra det med glädje och alltid pepp på vad som än krävs.

Hej marknaden, här är boken ni (och jag!) har väntat så länge på! 😉

Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s