Dagen D

Pia Kask
Pia Kask, fotograf Magnus Johnsson

I morgon smäller det. Dagen D som i debut. Min spänningsroman släpps officiellt på marknaden och jag slipper smygsälja som en annan langare till kompisar vars löften om evig tystnad gällande omdömen innan releasedatum (annars hamnar ni fan i min nästa bok!) kan äntligen lyftas och spridas till resten av den än så länge ovetande omvärlden. Från och med i morgon kommer det där ljuvligt kusliga omslaget att ta plats på hyllor i Akademibokhandlar runt om i Sverige, kunna beställas från nätbokhandlarna och dyka upp i ljudboksapparna under listan över nyheter. Utvalda bokbloggare och andra proffstyckare som redan följt Hannahs och Rollins kamp mot klockan i jakten på den som uppenbart men ändå omöjligt kan vara mördaren får tycka till offentligt (funkar naturläkemedel mot lindrig oro mot den här nojan? Varför klämde jag inte akutjouren på något starkare sist jag jobbade natt?? Om jag vägrat skriva ut hens diktat hade jag kanske kunnat utpressa mig till en Atarax i alla fall) och i bästa fall lindra lite av recensionsnojan som växer exponentiellt för varje timme nu. Och samtidigt känns det så himla bra. Eller rättare sagt så in i bomben galet fantastiskt!

Vilken resa det här manuset har gjort, och samtidigt är det egentligen nu det står där i startblocken, gör korstecknet, viftar med armarna och utför en rad andra tics som ska besvärja de högre makterna till välvillighet och få läsarna och lyssnarna att sitta klistrade vid sidorna eller i lurarna. Jag bävar. Och längtar, aningen lite mer än jag bävar. Dagen efter stora D är det dags för premiärsignering. Istället för en mer traditionell releasefest (fast lite alkoholfritt bubbel och några salta pinnar ska jag väl kunna bistå med) blir det signering på sjukhuset där jag jobbar. Mitt i gången mellan huvudentrén och hissarna för att besökarna inte ska riskera att missa eventet. Och alla mina vitklädda kompisar som jobbar (och eftersom jag är anställd på resursenheten och bokas ut för en eller ett par dagar åt gången till en massa olika kliniker där behovet av en tangentbordsfetischist är konstant så har jag massor med vitklädda kompisar precis överallt) har lovat komma.

När jag började skriva mitt allra första utkast var den här dagen blott en suddig hägring någonstans långt bortom horisonten och inte något som jag ägnade så mycket tid att fundera över. Och nu är det dags. Senaste veckorna har det kommit fler mejl, med bifogade filer med bland annat digitala vykort (vykort? Det var en jättehäftig liten film ju!) det har plingat in SMS i mobilen om paket att hämta, spännande kartonger med marknadsföringsprylar, jag har fikat och pratat bok i en fantastiskt rolig timme med en journalist på en lokaltidning och Dagen D kommer passande nog att gry med att jag kliver in i radio P4 Kalmars studio för en intervju som ska direkt ut i etern. Känn ingen press liksom. Näe, det är lugnt (är apoteket öppet än? Visst funkar väl naturläkemedel mot lindrig oro även mot boksläppsdebutsnervositet?), det kommer att bli skitbra det här. Men mest roligt. Sådär kolsyra i blodet och fjärilar i magen-roligt. Och det får helt enkelt räcka med kaffe och en prilla för att hålla nerverna i schack. Jag säger som dom gör i mellon; Nu kör vi!”

Annonser
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Dagen D

  1. kuggekugge skriver:

    Ett stort grattis och lycka till!! Kom ihåg att andas mellan varven och faktiskt njuta av det som händer. Det är över fortare än du anar. ❤

    • Pia Kask skriver:

      Tack! Jo, vissa saker vill man njuta av och andra bara få överstökade 😂👍🏻❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s