Gästbloggare: Åsa Westerlund Kindahl

Jag hade så svårt att förstå. Vad var det som fick henne att ta det där steget? Att lämna sina barn, sina tre små grabbar genom att ta sitt liv. Hur kom det sig? Min lilla syster hade tagit sitt liv.  Hon levde med psykisk ohälsa i många år. Jag försökte stötta henne så gott jag kunde. Men att hon ändå tog det slutgiltiga steget, för mig var det ofattbart. Hur skulle nu hennes barn kunna växa upp och bli hela och starka? Den frågan etsade sig fast i mig. Den följde mig i flera år innan jag slutligen slog mig ned vid datorn och började skriva. Jag skrev för att förstå, för att få andra att sätta sig in i det psykiska dåliga mående som många människor lider av. Det blev en fiktiv historia om Linnea och hennes familj. Jag kunde inte, ville inte skriva om min systers historia. Mycket för att inte utelämna hennes barn. 

Jag skrev de dagar som jag var ledig mitt i veckan. Mitt arbete som undersköterska gav mig den friheten. Familjen var på jobb och i skola, jag satt hemma och skrev. Jag glömde bort tid och rum. Men jag blev hindrad på vägen i mitt författande. Olika sjukdomar kom i min väg. Det tunga arbetet som undersköterska ledde till en förslitningsskada i en axel. Det var helt omöjligt att sitta vid datorn. Hela axelpartiet värkte. Jag tänkte att det kanske inte var någon idé, det kommer nog aldrig att fungera. Jag bytte arbete för att kunna vara aktiv i arbetslivet, men jag kunde inte släppa tanken på att skriva. Trots att det värkte satt jag där vid datorn, vägrade att ge upp. Tyvärr var det tvunget att bli ganska långa uppehåll emellan mina skrivperioder. Efter ett par år fick jag en operation. Nu skulle allt bli bra, nu skulle jag kunna skriva. Rehabiliteringen tog ett par månader. Sedan kom sommaren med allt vad det innebar. Familjen är ganska stor och mitt behov av att skriva krockade med det. Jag tror att om jag hade skrivit något som inte krävt hela min uppmärksamhet, hade jag kunnat sitta mitt i familjehögen och ändå skriva. Nu krävde det att jag gick djupt in i mina känslor för att skriva den här boken. Det tog mycket kraft, men ändå älskade jag det. När semestern var slut funderade jag mycket över hur jag skulle få tid till att skriva det sista på boken. Det löste sig med ännu en sjukdom. Jag fick halvsides ansiktsförlamning. Vänster ansiktshalva slutade att fungera. Jag såg helt vanställd ut. Ingen förstod hur det kom sig. Jag kunde inte vara på mitt arbete som pedagog i förskolan. Barnen skulle förmodligen bli skrämda av min uppsyn, och jag hade väldigt svårt att se något överhuvudtaget. 

Men under dessa fyra veckors sjukskrivning fick jag egentid till att skriva. Där satt jag framför datorn, med lapp för ena ögat och skrev. Inte helt lätt, men jag gav mig inte. Det blev många provtagningar och mycket medicin. Läkarna kom aldrig fram till vad det berodde på. Jag såg det ändå som en möjlighet. Låter kanske förskräckligt, men egentid var det jag då hade minst av i mitt liv. Kanske det är typiskt oss kvinnor att inte prioritera det vi vill och längtar efter. Eller är det bara just en del av en människas dåliga självförtroende som ställer till det? 

Jag skrev klart boken under de där fyra veckorna. Skickade in mitt manus till tio olika bokförlag. Fick två svar. Det ena bokförlaget var inte intresserade pga. att det inte tillhörde deras genre. Men de skrev att de såg dess potential. Sedan hörde mitt bokförlag Siljans måsar av sig. De ville gärna ge ut min bok. Jag kunde så klart knappt förstå att det var sant. Boken I ljus och mörker är nu ute på marknaden, och det stora andra jobbet har börjat.

Nu vill jag såklart fortsätta att skriva på nästa bok. Men kommer jag nu att prioritera mig själv och mitt skrivande? Jag har iallafall investerat i ett höj och sänkbart skrivbord. Har ett eget skrivrum och tänker att ”jag har ju hela helgen på mig.” Kanske kan jag ta några dagar i veckan tjänstledigt i höst? Och gå en skrivkurs.

Åsa Westerlund Kindahl debuterade med boken I ljus och mörker på Siljans Måsar i mars 2019.

Annonser
Det här inlägget postades i Gästbloggare. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s