Slutkorret

Foto: José Figueroa

Från det att jag började skriva Vi är lajon! och den äntligen kommer ut har det tagit flera år. Mycket av den tiden har bara varit väntan, men nu börjar det dra ihop sig.

När Jenny började jobba med illustrationerna i vintras fick jag ju vara med och tycka till. Men då hade jag inte särskilt mycket att säga. Hon prickade ju nästan direkt precis hur det skulle vara. Det var mest lite smågrejer här och var. Den största var det faktum att det i texten inte stod om det var store- eller lillebror som var sjuk.

Jag hade hela tiden tänkt att det var just storebror, just för att storasyskonen är ens idol när man är i 3-4-årsåldern. Men Jenny hade tolkat det som att det var lillebror som var sjuk. Jag tänkte att det inte spelade någon större roll för berättelsen, och det stod som sagt inte i texten, och sa först ingenting. Men sen frågade Jenny vem det egentligen var som blev sjuk och jag sa som det var, att jag hade sett det som att det var just storebror. Jenny tyckte då att det var självklart att det skulle vara så och fick jobba om de bilder hon redan gjort, och jag kände mig lite dum. Men efter det flöt det på bra.

Eftersom boken kommer att ges ut i Finland med så var även den finska förläggaren inblandad i processen och redaktören Hanna kom in sent i processen. Jag blev lite förvånad eftersom jag trodde att vi skulle bearbeta texten i samband med illustratörsarbetet, men istället jobbade Jenny färdigt bilderna och sedan jobbade jag och Hanna med de sista språkliga detaljerna. Men alldeles oavsett så är vi nu nästan klara. Jag har fått slutkorret att läsa, det vill säga en pdf av filen som sedan ska gå till tryck. Nu är sista chansen att upptäcka och åtgärda fel och sen är det försent, för då är det en riktig bok!

Jag tror tyvärr att mitt mugglarjobb har pajat det stora för mig med att få mitt egna slutkorr. Vi skickar ju mängder av böcker till tryck varje månad, så det är ju mer som en vanlig arbetsuppgift att läsa slutkorr. Även om det i det här fallet är ett sjukt snyggt korr.

Jag tror att chocken kommer när jag faktiskt håller i en bok jag själv har skrivit. Och det ögonblicket närmar sig timme för timme.

Annonser

Om Jens

Jag heter Jens och är författare av bland annat bilderböcker.
Det här inlägget postades i Jens Mattsson. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Slutkorret

  1. skrivanu skriver:

    Vad intressant att texten gicks igenom av finlandssvensk förläggare/redaktör också. Av ren nyfikenhet skulle jag gärna höra mer om det – är det mycket som skiljer sig mellan rikssvensk och finlandssvensk textredigering, är det kanske särskilt viktigt att alla ord hamnar rätt i båda länderna i en sådan här bok som riktar sig åt lägre åldrar (jag kan tänka mig att det främst handlar om vissa ord och uttryck som skiljer sig åt vilket väl blir extra tydligt med barn som målgrupp). Om du har möjlighet att skriva mer detaljer här på bloggen (nu eller efter boksläpp) så vore det spännande att få ta del av exempel på vad/hur det skiljer sig. Tack i övrigt för många intressanta blogginlägg!

    • Jens skriver:

      Hej, jag glömde helt att svara. Det är en jätteintressant fråga, men svaret är helt enkelt att det inte är någon skillnad. Det handlade mest om att den finska förläggaren också skulle få tycka till. Det var i slutänden ändå jag och redaktören som gjorde det sista putsandet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s