Gästbloggare: Viktor Ellerstrand – FRÅN HOBBY TILL UTGIVNING

”Hej Viktor,

Nu har vi läst ditt manus och det tilltalar oss så pass att vi är intresserade av en utgivning.”

Efter ett oräkneligt antal refuseringar är ovanstående någonting som fortfarande får ett barnsligt leende att spridas över mitt ansikte. När det här inlägget publiceras ska nämligen min debutroman Dolt hot precis ha kommit ut.

Jag har alltid älskat att skriva. I skolan utnyttjade jag varenda ledig tid åt att hitta på olika historier som jag sedan med varierande resultat tvingade kompisarna att läsa. Men det är först på senare tid som jag skrivit på allvar.

Allting började med min resa som backpacker till Australien. För att göra en lång historia kort träffade jag där min blivande fru och bosatte mig sedermera i Brisbane. När jag under den första tiden inte fick lov att arbeta började jag ta upp mitt stora intresse. Att skriva!

Att skriva en bok tar lång tid och kräver både tålamod och envishet. Och en tro på sig själv. Mina första två manus refuserades med standardfrasen att förlagen får in så många manus att man inte har möjlighet att publicera allt. Givetvis sjönk hjärtat i bröstet varje gång man öppnade inkorgen.

Men tittar jag tillbaka på de tidigare manusen kan jag se att de har uppenbara brister. Ja, om jag hade varit förläggare hade jag förmodligen inte heller antagit dem. Ändå tyckte jag själv att det jag skrev blev allt bättre. Vad jag behövde var tid att utveckla mitt skrivande. Att jag fick tiden att fortsätta skriva har jag att tacka min tålmodiga och förstående fru för, som trots att hon inte ens kunde läsa mina manus, uppmuntrade mig att fortsätta skrivandet även efter det att jag fått mitt arbetsvisum.

Dolt hot var den tredje boken jag skrev. Egentligen är den en uppföljare till de tidigare, där jag använt samma journalist som huvudperson. Idén till just det här manuset fick jag redan 2014 när Malaysia Airlines MH370 försvann. Då skrev jag även det som skulle komma att bli bokens tre första kapitel innan min tillfälliga entusiasm försvann och manuset föll i glömska.

Med tiden kom två andra idéer emellan innan jag till slut tyckte att det var dags att damma av den här thrillern. Sagt och gjort. Den gamla texten krävde en hel del redigering men efter ett halvår fick jag ihop ett manus som jag var nöjd med och kände satt ihop. Som tidigare skickade jag in det till alla förlag som jag kunde hitta. Två månader senare började refuseringarna rassla in i tur och ordning. Återigen upplevde jag den här klumpen i magen. Fortfarande ville ingen publicera min bok. Fast jag kände ju själv att mitt språk blivit allt bättre. Kanske skulle det bli fjärde gången gillt. Jag hade ju redan börjat på nästa projekt.

Tiden gick och nästan fem månader efter att jag skickade in Dolt hot var jag i avslutningsskedet av nästkommande manus, som jag bestämt mig för skulle bli det sista. Det var dags att avsluta skrivperioden och ta ett riktigt jobb. Jag hade nästan glömt att det lilla bokförlaget Mormor ännu inte hade återkommit angående mitt manus.

Sedan kom beskedet att man faktiskt ville publicera boken. Jag ler fortfarande brett när jag tänker på mailet jag läste vid tvåtiden på morgonen strax innan jul. Om jag ska vara helt ärlig hade nog en sorts hopplöshet kommit över mig. Det var inte meningen att jag skulle ägna mig åt att skriva. Vi hade redan bestämt oss för att flytta tillbaka till Sverige och här hade jag slösat bort mina år i Australien framför datorn, uppslukad i min egen värld.

Naturligtvis väntade jag inte särskilt länge med att ta kontakt med förlaget och skriva på kontraktet om utgivning. Sedan dess har manuset fingranskats av förläggare och lektör och jag har dessutom fått ställa upp på ett par tidningsintervjuer. Texten har utvecklats en hel del och nu när den äntligen är färdigredigerad känner jag att historien har växt rejält sedan jag skickade in den för nu snart ett år sedan. Att för första gången se texten satt i boklayout på trehundra sidor och med riktig kapitelindelning och titelblad kändes otroligt häftigt. Samtidigt är det lite skrämmande att andra faktiskt ska läsa det jag skrivit.

Processen från kontrakt till utgivning har varit lång men samtidigt mycket spännande och rolig. Nu väntar jag med iver på att den färdiga boken ska dimpa ner i brevlådan här hemma.

Det här inlägget postades i Gästbloggare. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s