Halvtid som debutantbloggare

Nu har lite mer än halva min tid som måndagsexemplar förflutit här på Debutantbloggen och det känns … ja, lite allt möjligt faktiskt. När jag först fick besked att jag skulle bli en av 2019 års bloggare kändes ett år ungefär som en halv livstid, i positiv betydelse. Tänk att få dela med sig av allt som händer med min resa från manus till bok till en massa härliga okända följare varenda vecka under ett helt år! Jag blev nästan lika glad som när själva manuset blev antaget och kunde knappt bärga mig innan det skulle bli dags att sätta igång på allvar. Sedan trängde sig verkligheten på.

När den värsta glädjeyran lagt sig och jag läst igenom informationen som de avgående bloggarna mailade oss newbies insåg jag att jag skulle tvingas återuppta umgänget med WordPress bloggverktyg. För flera år sedan, under mina första stapplande steg inom författandet, fick jag den i mitt tycke lysande idén att starta en blogg om det manus jag precis börjat skriva på då. Och när vi ändå pratar tid så är det en rätt märklig sak att jag kläckte den idén just då, att starta upp en blogg när jag precis påbörjat ett manus som jag snabbt insåg skulle svälla ut över alla bräddar vad gäller sidantalet, jobbade heltid och i största allmänhet försökte ha ett vanligt socialt liv. Oftast är jag en tidspessimist, och mår som bäst när jag är ute i extremt god tid vare sig det handlar om ett viktigt möte eller bara dyka upp på jobbet varje morgon, men den här gången gick det snett någonstans.

Jag vill inte ens försöka minnas hur många timmar jag lade ner på att få inläggen att se ut som jag tänkt mig och den frustration som uppstod över obegripliga inställningar och instruktioner (nej, det beror inte alls på att jag läser instruktioner som Fan läser bibeln, jag lovar 😉). Efter ett par veckor skiljdes WordPress och jag åt som bittra ovänner med löftet om att aldrig ses mer. Och nu hade jag tackat ja till att garantera att det varje måndagsmorgon fanns ett läsbart blogginlägg med text och bild på rätt plats till alla följare. Varje vecka i ett helt år. Men det har gått bra trots allt. Förutom uppstartshjälp av mina fina bloggkollegor så verkar vissa saker faktiskt ha utvecklats till det bättre med tiden, både författande, logistikförmåga men framförallt bloggprogrammets användarvänlighet.

Bild från Pixabay

”Tiden går, den kan ej annat. Men sakta sakta så förbannat.” Följande betraktelse skaldade en kollega, och tejpade upp på sin arbetsstation, för många år sedan när vi båda ägnade fem nätter i veckan åt att försöka uthärda det nästintill outhärdligt monotona jobbet som avsynare på en industri. Som debuterande författare och debutantbloggare är tidens långsamhet inte längre något problem så att säga. Det här första halvåret har snarare fräst förbi likt ett höghastighetståg. Eftersom releasen av min bok var planerad till våren innebar det att en hel drös med deadlines började trilla in redan strax efter nyår; redaktörsläsningen och följande omskrivningar bollades fram och tillbaka i en allt snabbare takt, omslaget skulle spikas liksom pärmfärg och nyans på trådarna som binder ihop alla sidorna (man kan alltså färgmatcha dessa till omslaget, hur coolt är inte det för oss detaljnördar?!), korrekturläsning av både manus och baksidestext, liksom godkännande av förslag till pressinformation (vem är författaren och vad handlar boken om) skulle hinnas med i god tid. Debutantporträtt till Svensk Bokhandels katalog måste knåpas ihop, och till slut under de sista skälvande dagarna var det dags att korrekturlyssna på ljudboksfilen. Och så debutantbloggandet ovanpå det, där det allmänna stimmet kring Bestraffarens entré i världen ändå tacksamt nog bistod med flera idéer om vad jag skulle skriva om varje vecka.

Bra jobbat, håll farten uppe för nu vänder vi hemåt!!” som instruktören på gymmet alltid så uppmuntrande vrålar när vi kämpat oss igenom exakt halva cirkelgruppträningspasset. Mycket återstår förstås att stöka med under resten av året och som man kan blogga om. Hur skrivandet av manus till del två i Forsserien framskrider, återkopplingen från alla kompisar som köpt boken och som just nu ser fram emot en stunds spänning i hängmattan under semestern och förstås årets stora happening (efter själva debuten då förstås 😉), bokmässan i Göteborg i höst. Det eventet blir dessutom urpremiär för mig, jag hade under flera år planer på att åka dit som läsgalen bokmal, men av olika anledningar blev det aldrig av, och när jag väl började skriva själv bestämde jag mig för att inte göra det heller förrän den dagen jag kunde kliva in där som en av författarna, med min egen bok uppskyltad i en av montrarna.

Senare under hösten, när mitt år som debutantbloggare går mot sitt slut, kommer jag antagligen att ha börjat återknyta säcken genom att återigen slutspurta med redigeringen av del två, framföra min tanke till förlaget om hur jag vill att omslaget på den ska se ut, och längta för fullt till våren och nästa release samtidigt som jag undrar var tiden tog vägen. Och trots det här årets alla tidiga farhågor om trilskande bloggverktyg, stress över veckovisa deadlines och risk för idétorka inför inläggen kommer jag säkerligen att känna ett visst tomrum efter att ha lämnat över det här forumet till nästa gäng debutantbloggare. Vem vet, jag kanske rentav saknar det så mycket att jag startar upp en egen blogg…

Annonser
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s