Gästbloggare: Vanja Vinter

”Jaha, jag trodde det var författaren som skrev boken” brukar folk fråga när jag ska förklara vad en redaktör pysslar med. Och det är det ju; författaren som skriver alltså.

Jag kan inte skriva böcker. Jag har försökt börja på ungefär en miljard texter, men det blir på sin höjd något halvt kapitel utan slut, sen rinner det ut i sanden. Jag har helt enkelt inte fantasin, eller kanske snarare fullföljandet, i mig. Men vad jag däremot har är en förståelse för skrivande och för historier. Jag kan inte göra röda trådar, men jag har svart bälte i att följa dem.

En bok är mer än massor av papper med bokstäver och tecken som ska komma i grammatiskt korrekt ordning – även om den biten också är viktig för att det ska kunna gå att läsa den. En bok är en levande historia som behöver tas om hand, utvecklas, putsas och matas med uppmuntran. En bok och dess historia kommer från författarens inre och är en del av den som skrivit den – så bli inte förvånade över att ni får den notoriska Kreativa Kollapsen™ när utgivningsdatumet närmar sig, framför allt första gången. Det är inte för att ditt manus plötsligt blivit dåligt, det är för att du gett ditt allt. 

En bok är ett konstverk, skrivande är en konstform, författarskap ett hantverk. Alla konstverk har små skavanker i början. En vändning som inte fungerar. En karaktär som beter sig orimligt, en händelse som inte går ihop. En dialog som inte går att förstå. Det handlar inte om att författaren inte kan hantverket; det handlar om att det finns så mycket historia i författaren att den kommit ut i bitar. Allt är tydligt i författarens huvud, i författarens historia, men det som kommit ut är mer som streckade snarare än heldragna linjer, eller en avancerad skiss. Mitt jobb är att lirka, locka, leta fram det som saknas. Hjälpa författaren att fylla ut luckorna, få hen att ge mer av sig själv, sitt inre, sin historia. Att hjälpa berättelsen bli den absolut bästa version av sig själv som det går att bli. Att hjälpa konstnären måla färdigt tavlan genom att plocka upp och räcka fram rätt pensel. Guida handen, inte styra den. Ställa frågorna som leder till svaren. Plocka upp, peppa, pussla ihop, både historia och författare.

Att vara redaktör består lika mycket av att rätta språk som att konstruktivt kritisera handling, karaktärer, världsbygge och dramaturgi. Ofta slutar det med ett slags hat-kärleksförhållande från författarens sida; tacksamma för hjälpen och engagemanget men ledsna och arga på kritiken, hur vänligt och konstruktivt den än framförts. Samtidigt blir relationen mellan redaktör och författare något helt unikt, eftersom redaktören släpps in i författarens magiska skaparvärld. Tillsammans är de ofta de enda två som lever berättelsen, lider av de darlings som måste dödas, andas alla karaktärernas luft, tänker deras tankar.

Så ja, det är författaren som skriver boken. Precis som att om du går på gym så är det ju du som tränar. Du kan göra det själv, eller så kan du ha hjälp av en PT. Oavsett så är det inte någon som helst skillnad på vem det är som faktiskt tränar, som gör övningarna och får träningsvärken. Det är samma sak med skrivande, det är samma sorts förhållande mellan författare och redaktör, där jag som redaktör får vara med på en fantastisk resa i fantasi och kreativitet. Det är ett jobb jag aldrig vill gå hem ifrån, och det är alldeles, alldeles underbart.

Några exempel på böcker jag jobbat med:

Det här inlägget postades i Gästbloggare. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s