
Ibland tappar man bollen helt. Som när min presskontakt på Förlaget försynt undrade om de fick lov att använda mitt författarporträtt.
”Jaaaa” svarade jag lite undrande, för hur är det egentligen med fotorättigheter? Just författarfoton brukar ju förlagen tillhandahålla för att sälja in både författare och böcker. Så jag skickade frågan vidare till det svenska förlaget. De återkom snabbt med ett positivt svar, naturligtvis får de det.
Fast då hade jag redan insett fotot var ju redan med i Förlagets höstkatalog, så de borde redan vetat att de fick det.
Mysteriet fick sin förklaring när det visade sig att det var min text till debutantporträttet som de frågade efter, inte fotot. Ett porträtt är inte alltid ett porträtt med andra ord och som alltid bevisas påståendet att man kan aldrig vara nog försiktig i kommunikation vara sant.