Gästbloggare: Håkan Tallgren

Hur namnger du dina rollfigurer?

Har dina rollfigurers namn någon betydelse? Det bör de ha. När man namnger sina karaktärer har man möjligheten att låta sig inspireras av de allra skickligaste författarna och göra aktiva och medvetna val. Annars slänger man bort ett av verktygen i fiktionens verktygslåda helt i onödan. Genomtänkta namn påverkar läsaren både medvetet och omedvetet, och säger något om en karaktär i samma ögonblick som han eller hon träder in i handlingen – eller bara omnämns. Nedan följer först några exempel på anmärkningsvärda karaktärsnamn i klassisk litteratur, och därefter diskuteras namngivningen av soldater och befäl i min debutroman De sista lumparna.

Det finns olika sätt att resonera när rollfigurer skapas. När den brittiske författaren Ian Fleming sökte ett lämpligt namn till agent 007, behövde han inte leta länge. I sin egen bokhylla fick han syn på boken Birds of the West Indies, skriven av en viss ornitolog vid namn James Bond. Fleming kopierade helt sonika namnet till sin nya hjälte. Enligt Fleming var namnet kort, maskulint och tråkigt, vilket passade hans föreställning om Bond som en neutral och anonym figur i centrum för betydande händelser (i filmens värld skulle Bond själv bli mer karismatisk).

Litteraturhistorien är fylld av namn med symbolisk betydelse, namn som ofta återspeglar eller anspelar på rollfigurernas egenskaper eller funktion. Ett exempel är Daisy i The Great Gatsby, Gatsbys stora kärleksintresse. Liksom blomman vars namn hon bär, tusenskönan, är Daisy vacker och kanske oskuldsfull – åtminstone i Gatsbys ögon. För läsaren krockar den här bilden av Daisy med hur hon framstår i handlingen, som en tragisk kvinna fast i en värld dominerad av materialism och cynism. Men hennes namn understryker den drömska, glorialiknande aura som omger Daisy i Gatsbys ögon.

Ett verkligt raffinerat exempel på vad som kan göras med namn och namngivning återfinns i Michael Ondaatjes The English Patient. I Ondaatjes värld sker ingenting av en slump. I den här klassiska romanen, som utspelas under andra världskriget, möter läsaren bland andra Kip, indisk sikh och soldat i de brittiska trupperna, expert på att desarmera bomber. Kip är dock inte hans egentliga namn. Hans verkliga namn, typiskt för hans bakgrund, är Kirpal Singh, men under sin utbildning i den brittiska militären får han smeknamnet Kip. Detta namn anspelar på en författare som nämns i boken och som blivit en omdebatterad symbol för den kolonialism som Ondaatjes verk undersöker och kritiserar – Kipling, som skrev mängder av berättelser om det brittiska Indien. Kip påtvingas alltså detta namn av engelska soldater. Namnet är dessutom lätt nedlåtande, då det har sitt ursprung i ”kipper”, en fisk som britter äter till frukost. Kip är en rollfigur vars namn innehåller fascinerande lager på lager av betydelser som långsamt tydliggörs.

De sista lumparna är min nyligen publicerade debutroman, en realistisk och humoristisk skildring av värnplikten före, under och efter själva genomförandet, med betoning på utmaningen att klara soldatutbildningen. Under skrivandet sökte jag dra nytta av lämpliga namn för att framhäva något om karaktärerna. I berättelsen återfinns en del färgstarka befäl. Ett sådant befäl är mannen som fått ett rimmande namn, kapten Rydén. Namnet torde vara enkelt för läsaren att komma ihåg, och Rydén är ett kort och respektingivande namn med ett passande hårt ”d” i mitten. ”Rydén” påminner också om ordet ”ryter”, något som den gode kaptenen gör i överflöd. Kaptenens namn rimmar dessutom på namnet på hans närmaste underställda, löjtnant Andersén. Förhoppningsvis bidrar detta till att göra kapten Rydén och löjtnant Andersén till ett minnesvärt radarpar.

Bland soldaterna återfinns en del klassiska soldatnamn tänkta att återspegla den militära världen, såsom Rask. Här finns också humoristiska smeknamn som exemplifierar den militära kamratskapen och skojfriskheten. En av de med bössan skickliga soldaterna döps av de andra lumparna till Top Gun, ibland förkortat till ett svenskt och kanske något mindre smickrande kvinnligt Gun. En annan krigare, med fäbless för ett något föråldrat sätt att bedriva krigföring, blir känd som Soldat Senapsgas.

En annan typ av användning exemplifieras av Bergman. Hans hårda och maskulina namn tycks inledningsvis passa honom väl. Bergman är en exemplarisk soldat, en naturlig ledare och socialt en av plutonens mest framträdande personer. Precis som Rask är Bergman en soldat vars förberedelser inför det militära livet synes göra honom väl rustad att lyckas. I båda fallen tvingas de dock genomlida upplevelser som får deras föreställningar om lumpen att malas ner av den militära verkligheten. Kontrasten mellan karaktärernas namn och deras öden understryker att inte ens de till synes bäst lämpade och förberedda är medvetna om vad som väntar i armén.

Aktiv namngivning av karaktärer öppnar upp en värld av möjligheter. Namnen kan vara symboliska, humoristiska, ironiska, eller av helt andra slag. Rollfigurer kan också få smeknamn på lämpliga sätt som en del av handlingen. Som alltid är det endast fantasin, och möjligen klyschorna, som sätter gränser. Så vad heter dina rollfigurer egentligen – och varför?

Annonser
Det här inlägget postades i Debut och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s