Tack Johnny Cash!

I lördags debuterade jag med mitt första författarframträdande! Eftersom det var så rent ut sagt skitkul så hoppas jag verkligen att det inte blev mitt sista heller.  Den lokala bokhandeln Möre bok i Torsås några mil utanför Kalmar bjöd in till både musik- och litteraturevent och efter ett kort och oplanerat gästinhopp av okänd solosångare (en stackars svensexad kille, grattis och lycka till! 😊), följt av ett högst planerat uppträdande av sång- och musikgruppen Passé som spelade covers på Johnny Cash var det dags för undertecknad att leverera ett tio minuter långt föredrag om mitt författarskap.

Jag har inga problem med att prata inför folk, varken kompisar eller främlingar, men eftersom det är sista veckan innan semestern och min då stundande mentala flykt till Wästholm, min fiktiva stad i böckerna om Hannah Fors, hade jag inte ägnat en hel tanke åt vad jag skulle säga eller snarare hur jag skulle inleda. Jag brukar lita på att kommer jag bara förbi de där första två-tre meningarna hyfsat smidigt så brukar resten flyta på av sig självt, ungefär som skrivandet gör. Och eftersom jag i mitt skrivande ibland har försökt vara ordentlig och skapa noggrant utformade synopsis (se föregående inlägg…) som jag ändå struntar fullständigt i så fort jag väl sätter igång, brukar det gå till på ungefär samma sätt när jag ska prata inför publik. Alla gånger jag förberett mig med ett manus har det slutat med att jag tio sekunder innan jag ska börja skrynklar ihop lappen, går fram eller upp eller sitter kvar, och kör spontant från hjärtat. Och någon prata-inför-publik-fé sitter tydligen alltid där med sitt trollspö och viftar lite sådär magiskt för det brukar gå helt okej. Bara jag har inledningen färdigformulerad i huvudet.

Men den här gången hade jag lite fladder inombords när sista Johnny Cash-låten tonade ut. Jag hade tänkt läsa upp ett kort stycke ur Bestraffaren, men inte förrän alldeles i slutet. Dessutom ville hjärnan just då hellre plocka fram alla minnen av hur jag lyssnade i timmar till just Johnny Cash på föräldrarnas vinyl när jag var runt sju-åtta år. Hur jag förundrades och rördes av soldaten som i brist på både bibel och psalmbok istället använde sin kortlek i gudstjänsten i ”Deck of cards”, och hur jag rös av både välbehag och fasa över fångarnas jubel när Johnny sjöng om hur han önskade att San Quentins fängelsemurar skulle falla. Och där, under åskmolnen som tornade upp sig utanför bokhandeln, hoppade de tankarna över till att förutom Johnny Cash så var det väl vid ungefär den tiden jag upptäckte böcker och läsning på allvar, och plötsligt fanns den bara där, inledningen. Hur jag efter nästan en halv livstid som den ständige läsaren utan några som helst varken drömmar eller planer på att själv börja skriva böcker, efter en smärre utgjutelse på jobbet vilket ledde till en slags plan mest på skämt men som överlevde i flera dagar, tog mina första stapplande steg mot att skriva ett helt bokmanus och hur det ledde till boken jag höll upp framför publiken just där och då.

Bild från Pixabay

Sedan försvann de där tio minuterna i rampljuset i en rasande fart och det var dags att plocka fram signeringspennan medan bandet fortsatte spela Johnny Cash, som jag genast mentalt dedikerade en fiktiv bok till som han kan läsa i himlen, som tack för inspirationen som fick magfladdret att försvinna på fläcken. Efter ytterligare ett författarframträdande av kollegan Bernt Wiede som berättade om sin bok om vikingatiden, lite mer musik av Passé och ett avslutande tack från arrangörerna så var det dags att packa ihop. Det sista guldkornet på mitt första författarframträdande var precis innan jag skulle gå och ägaren till Möre bok köpte tre ex av Bestraffaren för att sälja i affären. Men det var nog inte Johnny Cashs förtjänst😉.

Annonser
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Tack Johnny Cash!

  1. annisvensson skriver:

    Spännande att få ta del av ditt författarframträdande. Tänk hur bra det kan bli när man talar direkt från hjärtat. Jag gjorde detsamma vid mitt framträdande (och gör likadant vid alla föredrag, utbildningar m.m. som jag håller i). Mitt första författarframträdande var också så fantastiskt kul och lyckat med högläsning av personer ur publiken efteråt (nervöst innan, men blev fantastiskt bra). Ser fram emot fler framträdanden för egen del om jag bara lyckas skriva klart min första egna bok. Jag önskar dig varmt lycka till med både skrivandet och framtida framträdanden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s