Jag har redan tidigare nämnt gruppen Feelgoodfredag på Facebook som drivs av Sofia Ymén. Gruppen är världens härligaste och där råder en riktig feelgood-stämning. Sofia är inte bara författare utan även lektör och för ett tag sedan hade hon en tävling där man kunde vinna ett lektörsutlåtande på sitt första kapitel. Eftersom jag precis skrivit om det första kapitlet till ”manus 3” passade jag på att skicka in det. Jag var inte helt nöjd med det och kände att det verkligen skulle skulle vara värdefullt att få återkoppling på det.
Till min stora lycka var jag en av de utvalda och för lite mer än två veckor sedan fick jag mitt lektörsutlåtande. Och wow – vilken grej! På lite mer än två sidor gick Sofia igenom styrkor och svagheter. Efter en inledning och lite övergripande saker delades utlåtandet upp i rubriker som ”Anslag”, ”Karaktärer”, ”Berättande kontra gestaltande”, ”Berättande kontra dialog” och avslutades med ”Förslag till handlingsplan”. Utöver detta dokument fick jag även kommentarer direkt i mitt manus. Allt förmedlades med respekt för mitt författarskap och det betonades att det var jag som valde hur jag ville förmedla min story.
Jag är medveten om att detta nästan blir som ett reklaminlägg för Sofia, men jag vet inte hur jag annars ska kunna beskriva känslan jag fick när jag läste igenom utlåtandet. För inte bara lyckades hon sätta huvudet på spiken, utan hon fick även mig att bli taggad på att arbeta vidare med texten. Även när hon påpekade brister så gjorde hon det på ett fint sätt, utan pekpinnar. Och visst blev jag även oerhört lyft av att vissa delar av kapitlet knappt fick några anmärkningar alls, utan nästintill var bra som de var (ja, där smög jag in lite skryt i inlägget 😉).
Jag har inte tänkte på detta så mycket innan (åtminstone inte när jag skickade in mitt första manus), men det första kapitlet är onekligen väldigt viktigt. Förlagen får in så många manus att det gäller att fånga dem och få dem att vilja läsa vidare. Gör man inte det redan i första kapitlet är nog risken stor att man bara förpassas till tack-men-nej-tack-högen och så trillar det in en standardrefusering i mailboxen.
Mitt tredje manus ligger mig varmt om hjärtat och trots att jag skickade in det lite hastigt och lustigt har jag fått jättefin feedback på det. Just nu håller jag på att skriva om det efter ett fantastiskt fint refuseringsmail där förlaget uttryckligen vill läsa igen. Och det bästa av allt är jag verkligen håller med dem och tror att manuset kommer att bli ännu bättre efter en omskrivning. Jag tror att jag har en tendens till att skoja till det och ibland blir det kanske lite för mycket. Kanske för att vissa saker är jobbiga och då är det lättare att skämta till det. Men nu får min seriösa sida komma fram mer och förhoppningsvis fördjupar det karaktärerna. Gör dem mer trovärdiga.
Jag är övertygad om att lektörsutlåtandet har hjälpt mig en bra bit på vägen och har jag har lärt mig jättemycket.
Debutantbloggen 