Jag känner igen mig

Foto: Kajsa Göransson

Nu har Vi går varvet funnits som bok i några veckor och jag börjar få läsarreaktioner. Det är väldigt spännande att höra vilka tankar som kommer upp vid läsning och extra roligt är det med alla som säger att: Jag känner igen mig. Det man känner igen sig i är osäkerheten under högstadietiden. Att inte veta vem man är, att ha fel färg på kläderna, att inte få vara med. En del känner igen sig i vandra runt på stan för att mota rastlösheten. Andra känner igen känslan av att högstadiet är en enda lång transportsträcka, en väntan på att bli äldre. Bara jag fyller 15 så ska allt ändra sig.

Var på besök i byn där jag växte upp och fick läsarreaktioner från gamla klasskamrater varav en sa att hon under läsningen funderade på: Vem kan det vara? Hon ville känna igen sig och känna igen vår högstadietid. Jag ville genast ruska av mig det ansvaret och började prata om att berättelsen är påhittad och inte alls handlar om oss. Men efteråt tänkte jag att berättelsen har nog mer med vår högstadietid att göra än jag vill erkänna. Känslorna från den tiden är sanna, även om karaktärerna är ett hopplock, från högstadiet, gymnasiet, och dagens 13-åringar som jag möter. Det är nog därför så många läsare säger just att de känner igen sig.

Annonser

Om Ina Lagerwall

Debuterar med Vi går varvet som kommer ut på Rabén och Sjögrens förlag sommaren 2019.
Det här inlägget postades i Debut och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s