Lördagsenkät: Favoritinledning

Vår enkät för bloggarna är idag: Vilken är din favoritinledning på en bok?

Pia Kask – Stephen King: Att skriva

Jag har ingen direkt inledning som tokfastnat i huvudet när det gäller skönlitterära böcker men Stephen Kings andra förord(!) i sin skrivhandbok Att skriva tycker jag är så klockrent att vi alla som brottas med, andas, äter, sover och drömmer text borde trycka upp den som plansch och nåla fast på väggen bakom datorn 😉:

”Detta blev en kort bok helt enkelt därför att nästan alla böcker om skrivande är fulla av skitprat. Alla skönlitterära författare, inklusive undertecknad, vet egentligen inte vad de håller på med, inte varför det funkar när det blir bra och inte heller varför det ibland blir dåligt. Jag tänkte som så att ju kortare bok, desto mindre skitprat.”

Foto: José Figueroa

Jens Mattsson – Petter Lidbeck: Världens elakaste fröken

Min favoritinledning är från Petter Lidbecks bok Världens elakaste fröken. Den är så långt från gulligt man kan komma och förkroppsligar den skitiga, roliga och helt fantastiska barnlitteraturen som mitt hjärta bankar så varmt för:

”Mellanstadielärare Karin Karlsson hatade barn. Mellanstadielärare Karin Karlsson var storsint nog att hata alla barn. Stora som små, söta som fula, pojkar som flickor.

Varför jobbade då Karin Karlsson som lärare? Om hon nu hatade barn.

Svaret var att Karin Karlsson till en början inte visste att hon hatade barn. När Karin Karlsson bestämde sig för att bli lärare trodde hon att hon älskade barn. Det brukade hon säga när folk frågade varför hon ville bli lärare.

– Å, sa hon, det är för att jag älskar barn.

Det var korkat sagt. För ingen säger någonsin:

– Å, jag älskar vuxna. Det är så härligt med vuxna, jag älskar verkligen vuxna.”

Anna Alemo – Astrid Lindgren: Ronja Rövardotter

Om tanken är att man ska välja ut en inledningen från en bok man läst måste jag erkänna att jag inte har så bra koll på det. Jag brukar inte reflektera över det (men kommer kanske att göra det från och med nu 😉). Den enda som jag kommer ihåg någotsånär är Ronja Rövardotter

”Den natten då Ronja föddes gick åskan över bergen, ja, det var en åsknatt så att allt oknytt som höll till i Mattisskogen förskrämt kröp undan i sina hålor och gömslen.”

Jag har hört Astrid Lindgren läsa detta så många gånger och tycker att den är fantastisk. Redan första meningen i boken griper tag och man blir oerhört nyfiken på vad som komma skall. Och det är väl det som jag tycker definierar en bra inledning. Att man slängs rakt in i något och bara måste fortsätta läsa.

Foto: Kajsa Göransson

Ina Lagerwall – Silvia Avallone: Stål

Det finns så många bra börjor att det är svårt att välja. Jag älskar när en författare lyckas suga in mig i boken direkt med en bra inledning. Romanen Stål av Silvia Avallone börjar direkt med att sätta den obehagliga tonen för berättelsen.

”I linsens suddiga cirkel stod gestalten nästan stilla, utan huvud. En liten bit hud som zoomades in i motljus. Den där kroppen hade förändrats från det ena året till det andra, långsamt, under kläderna. Och nu i kikaren, på sommaren, exploderade den.”

Annonser
Det här inlägget postades i Debut och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s