Äntligen! (x flera)

Äntligen är råmanuset klart och den fantastiskt roliga, spännande (ibland är det en fördel att ha kort minne så man kan bli lika överraskad varje gång man läser igenom texten … ”Va!? Var det hen som var mördaren?! Det hade jag aldrig kunnat lista ut…”), och intensiva redigeringen. Äntligen är det dags att fylla igen de där luckorna man kom på mitt i fjärde säsongen och artonde avsnittet av Chicago PD och där man snabbt, innan den gyllene uppenbarelsen återigen gick förlorad i alla andra tankar som knuffades med varandra, fick knappa ner den i stolpform i en hast på mobilen med ena ögat och halva medvetandet fortfarande inne i tevevärlden, med hopp om att de halva meningarna inte skulle framstå som helt obegripligt jidder tre dagar senare när man landar framför datorn, full av redigeringslust. Äntligen kan man med gott samvete ägna en halvtimme åt att leta efter Den Perfekta Synonymen till ordet ”fönsterbräda” eller slipa den där hetsiga gräldialogen med allt finare sandpapper tills varje svordom glänser likt guld i solsken. Och äntligen kan man släppa lös all uppdämd energi (nåja…) och gå loss på det massiva textsjoket med hacka, spett och deleteknapp, för att sedan varsamt sila igenom flisorna, för visst blänkte till lite där i botten av högen med förtappade ord en skärva gestaltning som ändå var helt okej och kunde passa in i ett senare kapitel en annan dag. Äntligen lyckas man slita blicken från skärmen och fingertopparna från tangenterna med ojämna mellanrum tillräckligt länge för att fundera lite till över den där perfekta synonymen och då faktiskt hinna dricka lite av kaffet innan det hunnit transformeras helt och hållet till en frappino.

Att få börja redigera ett färdigskrivet råmanus på i runda slängar 90 000 ord är som att bli utsläppt från ett två månaders arbetspass med jour dygnet runt till en ungefär lika lång After Work på en bar där servicen är usel men ölen både ljummen och avslagen och den alkoholiserade stammisen vill gifta sig med dig. Äntligen sitter vi här, jag och alla de andra och kan andas ut och grotta ner oss i vad som blev lysande, riktigt bra, ganska okej eller bör kvävas till döds med skämskudden. Vi behöver inte följa kapitelordningen längre utan kan den här första barrundan lika gärna kasta oss mellan scenerna precis som vi har lust med bara vi kommer ihåg att pricka av dem som förstagångs grovredigerade i excelbladet (någon jäkla ordning i kaoset måste det ju ändå vara) och hoppa in och ut ur än det ena, än det andra kapitlet så fort en ny idé eller en ännu mer perfekt synonym dyker upp. Äntligen! Det enda smolket är att jag nu för första gången i livet hade en deadline redan innan jag ens börjat skriva på råmanuset. Manuset till debutboken var redan färdigskrivet och hade efter över ett års mangling av både den glada amatören yours truly och två anonyma men kniveggsvassa lektörsproffs slagit världsrekord i redigering när den antogs eftersom det enda en ständigt refuserad författaraspirant har i överflöd varje dag är tid. Den här gången rinner månaderna iväg så oerhört mycket snabbare och dödlinjen rycker närmare i ljusets hastighet. Och det är så mycket annat som kräver uppmärksamhet hela tiden, som Netflix envisa utpumpande av serier man bara måste se, den där nyupptäckta superbraiga deckaren som redan har tre böcker utgivna och som måste läsas, Tarantinos senaste och premiären av ”DET kapitel 2” på bio hör ju till den obligatoriska allmänbildningen, berg- och dalbanebonanzan med bästa testläsaren var ju redan planerad och sedan den där lilla spännande litterära happeningen i Göteborg i slutet av september som jag längtar ihjäl mig till ovanpå det precis när de sista sandkornen till minuter av tillgänglig redigeringstid närmar sig timglasets midja. Hur i all sin dar ska jag hinna??

När nöden är som störst är räddningen som närmast, och för att få skrivro, eller snarare redigeringsdito så har jag anställt en författarassistent. Det har varit en lång, utdragen och grundlig process med intervjuer, CV-beaktande, löpande rapporter och fotografier för att se hur den personliga utvecklingen framskridit och till slut ett personligt besök för att se att vi verkligen klickade på alla plan och var överens om den framtida arbetsfördelningen. Men i eftermiddag smäller det. Äntligen! Då tillträder författarassistenten Folke Bengtsson sin tjänst, redo att utföra axelmassage, fixa kaffe, rätta till blomkrukorna i fönstret och alla andra arbetsuppgifter som kan komma ifråga för just en författarassistent. Han är förvisso ett oprövat kort än så länge och någon provanställning är det inte fråga om utan här snackar vi tillsvidareanställning på livstid, men jag tror definitivt det finns potential och att han kan växa (med uppgiften). Eller vad tror ni? Kolla på bilden här nedan och döm själva. Visst ser väl Folke Bengtsson både taggad, trevlig och oerhört kompetent ut? Säkert som deckarna i boken kommer vi med gemensamma krafter att fixa det här. 😉

Författarassistent Folke Bengtsson
Annonser
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s