Bokcirkelbesök!

Förra veckan blev jag lite hastigt och lustigt inbjuden att överraskningsgästa en bokcirkel som under sommaren läst Bestraffaren och en sådan happening tackar man ju inte nej till. Den enda som visste om att jag skulle komma (förstås) var den läsaren som skulle hålla träffen hemma hos sig och det var med en lagom blandad dos nervositet och förväntan jag ringde på dörren i torsdags kväll. Och så fantastiskt kul det var! Just den här bokcirkeln visade sig vara relativt nystartad och hade inte direkt några fasta punkter eller speciellt hård styrning över samtalsämnet så snacket flöt mer spontant, och jag kan tänka mig att det finns säkert lika många planerade upplägg för hur träffarna ska gå till som det finns cirklar. Själv har jag alltid velat (men aldrig lyckats) få till det där med att starta upp eller komma med i en bokcirkel men om någon har en plats ledig så hojta gärna! 😊

Vi diskuterade min bok lite grand förstås, det var ju liksom meningen, men samtalet hoppade också friskt mellan olika sidospår, som andra böcker, att lyssna på ljudböcker kontra läsa pappersdito och hur en del blandar och lyssnar för att göra vissa uppgifter lite roligare, som städning och promenader men också läser om det är en speciell bok eller författare, medan andra helst höll sig helst till antingen den ena eller den andra varianten. Men det som fick mest utrymme till kycklingsalladen och kladdkakan var faktiskt själva processen att som författare ta sig från en suddig idé via färdigt råmanus till bok utgiven på förlag. Frågan hur lång tid det tagit från mitt första utkast till det som slutligen blev Bestraffaren (genremixad skräck-deckare med annan titel och som fångade ett förlags intresse under förutsättning att jag underkastade mig en massiv omskrivning) till det första inbundna alstret i en direkt kontrakterad serie om tre delar ((o)vanlig spänning utan övernaturligheter och på ett annat förlag) fick både ögonbrynen att höjas och frågorna att hagla, och samarbetsvillig som jag är så svarade jag snällt. Och erkänn du som vet, det är kul att berätta om sin författarresa, särskilt om vandringen slingrat sig över både stock och sten i såväl uppförs- som nedförsbacke i både mot- och medvind.

Bild från Pixabay

Även om vi med ojämna mellanrum försökte styra oss tillbaka till ämnet för kvällen så blev det ändå väldigt mycket diskussion om hur en bok kan komma till. Eller inte. Just att det krävs så mycket arbete från första tangentbordsnedslaget till det att boken står på hyllan i bokhandeln fick alla i cirkeln att häpna, och alla var överens om att de hädanefter skulle se på böcker på ett lite annat sätt, med vissheten i bakhuvudet om hur lång tid det kan ta och vilket hästjobb det faktiskt är och hur många som antagligen ger upp på vägen. Nu är ju min resa kanske aningen krångligare än många andras, men å andra sidan kom jag ju lyckligen fram till målet, mest för att jag är envis på gränsen till besatt när jag får en idé. Men för många förblir drömmen bara en dröm, något cirkeln säkert reflekterade över, och ibland kanske just på grund av allt arbete som krävs och hur litet nålsögat egentligen är hos förlagen. Om man inte redan är superkänd och har sålt miljoner ex, då är själva grejen att bli antagen av förlag förstås mer självklart, resonerade cirkeln, men kom också fram till att även i de fallen krävs oftast också allt det där slitet med redigering i flera omgångar och den vilda (men i de allra flesta fall ändå inte superhundra garanterat lyckade) jakten på korrfel, vilket observanta läsare förstås ser sticka ut i neonskrift på den tryckta sidan…

Så i det stora hela var det ändå, trots att diskussionen om just den bok de läst inte blev det största samtalsämnet just den här gången, en fantastiskt rolig kväll, speciellt för mig men förhoppningsvis även för cirkeldeltagarna. Och möjligen lite avskräckande om någon av dem närt hemliga drömmar på att själv skriva en bok 😊. Efter desserten och löftet om att nästa del i Forsserien var på gång och planeras komma ut i maj nästa år så bröt jag upp, med ursäkten att jag var tvungen att åka hem och kontrollera så inte den nyanställde författarassistenten rivit ner gardinerna eller fastnat mellan soffdynorna under min frånvaro och överlät åt cirkeln att i lugn och ro få avsluta med vad jag hoppas var en känsla av att fått uppleva en lika givande och trivsam träff som författaren själv.

Annonser
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s